SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STUK stɯ4k, adj. o. adv. oböjl.
Etymologi
[ä. sv. skolslang (Skåne) stuk, till STUKA, v.1 (i bet. 4 g)]
(om förh. vid Lunds privata elementarskola, vard.) i uttr. l. bli stuk, bli kuggad (se KUGGA, v.1 4), kuggas; jfr KUGG, adj., STUK, sbst.5 SAOB K 3117 (1938). Han blev el. gick stuk i studentexamen. SvHandordb. (1966). Elever, som på vårterminen blivit kuggade (gått stuk). Ingers LundSlang 71 (1977).
Spoiler title
Spoiler content