STUKA stɯ3ka2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (GripshInvent. 1553 (: Altar stukor)osv.) ((†) -er GripshInvent. 1553(: Alttar stuker)); förr äv. STUK, sbst.7?, l. STUKE, sbst.2?, r. l. m.; anträffat bl. i pl. stukar.
[fsv. stuka (äv. i ssgn altarestuka); sannol. etymologiskt identiskt med STUKA, sbst.1, med tanke på att banden liknade långa ärmar; de hos Söderwall(1897) o. Hildebrand Medelt. 3: 593 (1901) förekommande tolkningarna av det fsv. ordet torde vara felaktiga (jfr äv. Thors KristnTermFsv. 141 f.(1957))]
(om medeltida förh. i Sv.) om vart o. ett av de två till ett antependium hörande breda band l. tygstycken (ofta avslutade med fransar) som (symboliserade evangelie- resp. epistelsidan av altaret o.) hängde ned framför altaret. Branting TextilSkrud. 30(1920). jfr: Altare stukar medt huidt atlask Och sengte meth gull nedan til — 1 par. GripshR 1551.Messe rede .. Altar stukor medt hwit attlask, och sencte medt gull nedan till — 1 par. GripshInvent. 1553.
