SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STULTA stul3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr mht. stolzen, stülzen, halta; jfr äv. (med -r-avledn.) nor. dial. stultra, gå styvt o. osäkert; till den stam som äv. föreligger i STYLTA, sbst.2, 3 o. v.1, o. STOLT. — Jfr STULT, STULTA, sbst., STYLTA, v.1]
gå stapplande l. stötigt l. med osäkra steg, tulta; i sht dels om barn (som just lärt sig l. lär sig att gå), dels om gammal l. lytt person; äv. dels i överförd anv., i p. pr., om gång o. d.: kännetecknad av stultande, dels bildl. Om tigh Siukdom geer een knäpp, / Stultar tu medh Staaf och Käpp. Wivallius Dikt. 113 (1641). Bellman (BellmS) 1: 102 (c. 1771, 1790; om berusade personer). Sjelfva patriarkalismen stultar vanmäktig efter den yra ungdomen, som den icke kan följa. Hygiea 1840, s. 184. (Några sjölejon) stultade på stranden eller lågo utsträckta derpå. Skogman Eug. 1: 92 (1854). Där gick en nackstyf matrona och stultade på ett par oerhörda jämntjocka pelare till ben. Öberg Makt. 1: 128 (1906). Kyrkstötens stultande steg i mittgången. Aronson Byar 67 (1937). — jfr FRAM-, IN-STULTA.
Särsk. förb.: STULTA AV10 4, äv. UTAV04. stultande ge sig av, stulta i väg. Knorring Axel 3: 13 (1836; om gammal man). —
STULTA BORT10 4. stultande gå bort, stulta i väg. Heidenstam Karol. 1: 78 (1897; om gammal man). —
STULTA FRAM10 4. stultande gå fram l. gå framåt. Meurman (1847). Den der gamla gumman, som stultar fram så tätt utmed planket. Blanche Portr. 101 (1889). Fatab. 1941, s. 27 (om litet barn). jfr framstulta. —
STULTA IKRING, se stulta omkring. —
STULTA IN10 4. stultande komma l. gå in (ngnstädes). Benedictsson Folkl. 6 (1887). jfr instulta. —
STULTA KRING, se stulta omkring. —
STULTA NED10 4 l. NER4. stultande gå l. komma ned; särsk. refl., i uttr. stulta sig ned, stultande ta sig ned. Hasslöf SvVästkustf. 115 (1949; refl.). —
STULTA OMKRING10 04, äv. KRING4 l. (vard.) IKRING04. stultande gå omkring; äv. bildl. Jag stultar kring / Med värk i höft och vador. Tranér Anakr. 202 (1830, 1833). Friherre Cederström stultar omkring på sitt politiska träben. De Geer Minn. 1: 79 (cit. fr. 1844). Lagergren Minn. 8: 113 (1929; om grisar). Stiernstedt Bank. 117 (1947; om gosse på 14 månader). —
STULTA UT10 4. stultande gå ut. Roos Skugg. 217 (1891). —
STULTA UTAV, se stulta av. —
STULTA ÅSTAD10 04. stulta av, stulta i väg. Lind (1749). Tallqvist MånMyt 207 (1947).
Avledn.: STULTIG, adj. om person: som stultar, stultande; äv. om ngns ben; äv. i utvidgad anv., om gång: som utmärks av stultande, ostadig. Lind 1: 1472 (1749; om gång). Benedictsson Ber. 202 (1888; om ben). En liten grå, stultig gubbe. LundagKron. 2: 230 (1921).
Spoiler title
Spoiler content