STUPP stup4, sbst.2, r. l. f. l. m.; best. -en.
Etymologi
[av t. (dial.) stupp (fht. stuppi, mht. stüppe (jfr got. stubjus)), motsv. mnl. stubbe, samtliga: damm, dammaktigt pulver, till svagstadiet av det starka verb som föreligger i t. stieben, flyga, ryka omkring (se STOFF, sbst.2, o. STÖVA); jfr STYBB, sbst.2]
(numera föga br.) vid framställning av kvicksilver ur bituminös kvicksilvermalm från Idria erhållet pulverformigt ämne bestående av organiska ämnen. Boedecker har, under Wöhlers ledning, undersökt ett ämne, kalladt Stupp, som fås i Idria vid destillation af den bituminösa qvicksilfvermalmen. Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 612. I kondensationsapparaterna avskiljas icke endast rent kvicksilver utan även en produkt, som går under namnet stupp. Törnstrand Metall. 103 (1927).
