publicerad: 1993
STYBB styb4, sbst.2, r. l. m. (Lind 2: 403 (1749: Kål-stybb) osv.) ((†) n. ÖoL 283 (1852: Kolstybb)); best. -en (resp. -et); äv. (numera i sht i vissa trakter) STYBBE styb3e2, sbst.2, n. (Johansson Noraskog 2: 332 (i handl. fr. 1580: Stybbet, sg. best.) osv.) ((†) r. l. m. Sahlstedt 271 (1773: Kolstybbe), SvTyHlex. 212 (1872: Kolstybbe)); ss. n. pl. -er (Östergren (cit. fr. 1916), SvD(B) 11/2 1917, s. 1); förr äv. STYBBA, sbst.1, r. l. f. (SD(L) 1902, nr 482, s. 6); best. -an.
Ordformer
(stubb- i ssgr 1898 (: stubbfria)—1900 (: stubbfri). -stubbe 1734 (: kohlstubbe)—1813 (: kohlstubbe). stuub 1665. styb- 1800 (: styb stenger; rättat efter hskr.). stybb 1741 osv. stybb- i ssgr 1550 (: Stybbskoffla) osv. stybba 1902. stybbe (-ü-) 1553 osv. stybbe- i ssgr 1664 (: Stybbestenarnes)—1922 (: stybbelagret). stybbes- i ssgr 1664 (: Stybbesrum)—1955 (: Stybbeshärd). -styppe 1797 (: kohlstyppe). stöbbe 1622)
Etymologi
[liksom nor. dial. stubb av mlt. stübbe, motsv. mnl., nl. stubbe, fht. stuppi, (mht. (ge)stüppe, t. gestübe); jfr äv. got. stubjus, damm, stoft; till det starka verb som föreligger i fht. stioban (mht., t. stieben), virvla (omkring), ryka o. dyl., o. i avljudsförh. till fht. stoub (t. staub), damm, stoft; jfr STOFF, sbst.2]
1) (†) damm (se DAMM, sbst.2 2) l. stoft (se STOFT, sbst.5 1). HovförtärSthm 1642—45, s. 11. Verelius 245 (1681).
2) (i sht i fackspr.) om ämne bestående av finkornigt l. pulvriserat l. söndersmulat material (tegel l. koks o. d.); särsk. om finkornigt osv. kol (se KOL, sbst.1 1, 2) bl. a. använt ss. bränsle (t. ex. vid smältverk) l. om en blandning av kolpartiklar o. lera l. sand l. sandblandad lera l. sågspån l. jord o. d., använd för eldsläckning l., i sht förr, för täckning av kolmila l. infodring i härd l. degel o. d. VästmHandl. 1553, 2: Räkensk. 2, s. 55. När mijlan utRijfwen är böör alt Stybbet utränsas och tillsammanläggias att bruka en annan gångh. BlBergshV 18: 97 (i handl. fr. 1687). Requireras till redningens wijdare fortsättiande kohlstybbe, som meerendehls med lijka mycket leer deremot sållas och utblandas, ty leeret häftar stybbet at det intet snarliga utbrinner. Ekman RelSmältewStKåpparbg 35 (1704). Åkerman KemTechn. 1: 150 (1832; av stenkol). Varenda smul stybbe däruppe (på milan) var avkastat (sedan milan slagit). Andersson Kolarhist. 28 (1914). Vid kolning av ribbved .. användes ibland sågspån som stybbe. HbSkogstekn. 645 (1922). Lindroth Gruvbrytn. 2: 28 (1955: stybbe; om kolstybb, använd vid redning av suluugn). — jfr BRUNKOLS-, HÄRD-, KOL-, REDNINGS-, SAND-, SKIFFEROLJE-, SLAGG-, SLÄCK-, STENKOLS-, SÅGSPÅNS-, TRÄKOLS-STYBB m. fl. o. BYGGNINGS-, SOT-STYBBE. — särsk.
a) om stybb använd ss. (halkfri) vägbeläggning l. fyllnadsmateriel i löparbana o. d. Vägen var åtminstone delvis belagd med stybb och mycke lite trafikerad. Wigforss Minn. 1: 95 (1950). DN(A) 14/9 1964, s. 19.
b) i utvidgad anv., om aska l. förkolnade rester efter brand o. d. Tengström Kipling Sold. 76 (1899). Strindberg Kamm. 2: 68 (1907). Ivrigt blåste nu nordosten, / brände alla träd till aska, svedde allt till stybb och mörja. Collinder Kalev. 28 (1948).
Anm. till 2. I nedan anförda språkprov är styble möjl. felaktigt för stybbe. En hoop styble och ijs war fastnat widh kopparen i hyttan. KamKollP 1: 341 (1630).
-AVSKILJARE~0200. (förr) tekn. apparat för avskiljning av stybb o. d. (ss. förorening) i gas, gasrenare. MotorteknOrdl. 1941, s. 39. Gengas 353 (1950). —
-BACKE. (stybbes- 1869) backe (se backe, sbst.3 1) innehållande l. bestående av stybb. Johansson Dagb. 1: 19 (1869). —
-BETÄCKNING~020. (stybb- 1844 osv. stybbes- 1872—1922) i sht skogsv. konkret, på kolmila: betäckning (se d. o. 1 b) av stybb; jfr -täcke, stybbes-tak, -vägg. Almström KemTekn. 1: 195 (1844). —
-BLANDAD, p. adj. (stybb- 1950 osv. stybbes- 1687—1782) uppblandad med stybb. BlBergshV 18: 83 (1687; om kol). —
-BLANDNING. (stybb- 1878. stybbes- 1788) särsk. konkret: blandning (se d. o. 1 b) innehållande stybb; jfr stybbes-mänga. Byggningsstybbe kallas den ler- och stybbesblandning, hvarmed en härd lagas. Rinman 1: 345 (1788). —
-DAMM. damm (se damm, sbst.2 2) innehållande l. bestående av (stoftartad) stybb. Engström Äfv. 27 (1908). —
-FOT. (stybbes- 1897—1908) (förr) på kolmila: fot (se d. o. 4 c δ β') bildad av stybblagrets (se -lager 1) nedersta del. JernkA 1897, s. 125. —
-FRI. (stybb- 1882 osv. stybbes- 1789) fri (se d. o. 27) från stybb; i sht om kol. Rinman 2: 759 (1789). —
-GROP. (stybbes- 1789—1914)
1) (förr) grop (se d. o. 1 b) med infodring av stybb o. utgörande härd för framställning av brännstål. Rinman 2: 876 (1789).
2) skogsv. på l. vid kolbotten: grop varur stybb till täckning av mila tagits. Andersson Kolarhist. 28 (1914). —
-HALT. (stybb- 1922 osv. stybbes- 1922) hos kol: halt (se halt, sbst.1 1) av stybb. HbSkogstekn. 713 (1922). —
-HÄRD. (stybb- 1789—1834. stybbes- 1687—1955 (om ä. förh.)) (förr) härd (se härd, sbst.1 3 b) redd (se reda, v.1 2 j) med infodring (delvis) av stybb; äv. om liknande anordning i visst slags degel (se degel, sbst.1 1); jfr stybbes-sula. Till Swaga bällger böör och brukas lithen Stybbes häl. BlBergshV 18: 129 (1687). (Ibland) utfodrar man (för reduktion) degeln ganska tjockt på insidan med en blandning af lera, sand och kolpulver, hvilket kallas Stybbhärd. Berzelius Kemi 2: 11 (1812). Lindroth Gruvbrytn. 2: 29 (1955; om ä. förh.). —
-KAMMARE. (stybb- 1900. stybbes- 1955 (om ä. förh.)) (förr) kammare (se kammare, sbst.2 2 c) för förvaring av stybb; förr äv. om sotsäck l. stoftavskiljare. JernkA 1900, s. 414 (om sotsäck). Lindroth Gruvbrytn. 2: 144 (1955; om ä. förh.). —
-KOL. (numera bl. mera tillf.) (ss. bränsle använt) kol i form av stybb, kolstybb. TT 1891, s. 14. —
-KRANS. (stybb- 1969 osv. stybbes- 1704—1955 (om ä. förh.))
1) (förr) krans (se d. o. 3) av stybb, som gm stötning anbringats runt härdträet. Ekman RelSmältewStKåpparbg 46 (1704). Stybbeskrans .. kallas vid Brescianer råstålssmältning den botten, som uti stålhärden instampas af rena kol, då smältningen skall begynnas. Rinman 2: 863 (1789). Lindroth Gruvbrytn. 2: 29 (1955; om förh. på 1700-talet).
1) motsv. lager, sbst.3 1; i sht om lager av stybb på kolmila l. på l. från milbotten. Svedelius Koln. 51 (1872; på kolmila). HbSkogstekn. 642 (1922; på milbotten).
-MALM. (†) finfördelad (stybbliknande) malm, mull (se mull, sbst.2 1 b). BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 156. —
-RING. (stybb- 1746. stybbes- 1827) (förr) kring kolbotten: utanför själva milbottnen upplagd ring av stybb (avsedd för resmilas täckning). Wallner Kol. 61 (1746). —
-RISSLARE. metall. vid järnbruk: arbetare med uppgift att rissla kol o. därvid frånskilja stybb. FörtArbJärn. 10 (1946). jfr LandsmFrågel. 26: 2 (1929). —
-ROSTNING. (stybb- 1830. stybbes- 1852) (förr) i fråga om rostning (se rosta, v.2 2) i rostgrop l. stybbesrostugn: rostning med kolstybb ss. bränsle. JernkA 1830, s. 25. Därs. 1852, s. 149. —
-SKOFFLA. (†) skovel för hantering av stybb; jfr skovel anm. sp. S 4721 o. skoffel, sbst.1 med anm., samt -skoffa. Meyerson VapArboga 218 (i handl. fr. 1550). —
-SKRIVARE. (förr, vard.) ss. skämtsam l. nedsättande benämning på brukstjänsteman med uppgift att bokföra kolleveranser o. d. från bönder; jfr kol-skrivare. WoJ (1891). Carlbaum Mem. 24 (1930). —
-SKYFFEL. (stybb- 1833 osv. stybbe- 1922. stybbes- 1789—1922) skyffel för hantering av stybb; jfr -skoffa, -skoffla. Rinman 2: 682 (1789). Bergström Kol. 41 (1922; ss. redskap vid kolning). —
(2 b) -SKÅL. bot. skålsvampen Geopyxis carbonaria (Alb. & Schw.:Fr.) Sacc. (som kännetecknas av att den växer på brandfläckar). Krok o. Almquist Fl. 2: 170 (1907). —
-STOCK. (stybb- 1943. stybbe- 1873—1922. stybbes- 1814—1872) (förr) i liggmila: utanför giststock placerad stock med uppgift att kvarhålla stybben. Uhr Koln. 49 (1814). —
B (i sht i vissa trakter): STYBBE-LAGER, -SKYFFEL, se A. —
-STEN, se C. —
-STOCK, se A.
C (i sht i vissa trakter): STYBBES-BACKE, -BETÄCKNING, -BLANDAD, -BLANDNING, -BLOCK, se A. —
-BOTTEN. (förr) i ä. färskningshärd: av stybb tillredd l. med stybb täckt botten (se d. o. I 1 d). Rinman JärnH 256 (1782). —
-FOT, -FRI, -GROP, -HALT, se A. —
-HÅL. (förr) vid ä. masugn: i bröstbälg placerat utrymme, begränsat av sten- l. järnhällar, för förvaring av stybb; jfr -håla. Garney Masmäst. 362 (1791). —
-HÄRD, -HÖG, -KAMMARE, -KRANS, -LAGER, se A. —
-LÅDA. (förr) låda vari ingredienserna (kolstybb, sand o. lera) till en stybbhärd blandades. Lindroth Gruvbrytn. 2: 350 (1955). —
-REDNING. (förr) om den stybblandning varmed smältrummet i en smältugn inkläddes; jfr redning 2 e. Rinman 2: 901 (1789). Därs. 904. —
-RING, -ROSTNING, se A. —
-ROSTUGN~02 l. ~20. (förr) rostugn som (bl. a.) hade stybb ss. bränsle; jfr -ugn. JernkA 1852, s. 153. —
-RUM. (förr) rum l. utrymme för stybb. Bergv. 1: 231 (1664; i härden i äldre smältugn). Heinrich (1814; på sidorna av liggmila). —
-SKYFFEL, se A. —
-STEN. (stybbe- 1664. stybbes- 1687—1955) (förr) i hyttugn, om den längsgående sten l. de längsgående hopmurade smärre stenar som tillsammans med bålstenen o. härdstenen (samt en öppen sida med stickhålet) bildade själva härdrummet. Bergv. 1: 231 (1664). Lindroth Gruvbrytn. 2: 25 (1955). —
-STOCK, se A. —
-STÖT. (förr) om redskap bestående av en järnstång med nedre ändan utformad till en platta, varmed redningsstybben instöttes i härden i smältugn. Rinman 1: 828 (1788). —
-STÖTNING. (förr) konkret, i smältugn, om var o. en av de omgångar av stybbesredning som instöttes i bottnen (efter sandstötningen). Till rostbruk gör man ey meer än en stybbesstötning på bottnen. Ekman RelSmältewStKåpparbg 87 (1704). Lindroth Gruvbrytn. 2: 28 (1955). —
Avledn.: STYBBA, v.1, se d. o. —
STYBBIG, adj. (i sht i fackspr.) till 2: kännetecknad av förekomst av stybb, full av l. inblandad med stybb; i sht om kol. BlBergshV 18: 24 (1687). Pannan (var) svår att hålla tryck uti med de stybbiga kristidskol, man lyckats uppbringa. Wilhelm Tall. 63 (1919).
Spoiler title
Spoiler content