SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STURE stɯ3re2, m.
Etymologi
[sv. dial. sture, svårmedgörlig, styvsint, tvär o. egenmäktig person; avledn. av STUR]
(tillf., vard.) nedsättande: tvär o. styvsint mansperson. Ekman Häxring. 110 (1974).
Spoiler title
Spoiler content