STURIG stɯ3rig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. sturig; jfr mlt. stûric (anträffat endast i avledn. stûrichêit, hårdhet), mnl. sturich, öde, ödslig, vild, vildsint, otämjbar (om sinnelag) (nl. sturig); avledn. av STUR l. STURA, v.1]
(misslynt l. sur o.) trotsig; (trög o.) tjurig; trumpen; styvnackad, stursk (se d. o. 3); äv. i överförd anv., om egenskap, sätt att handla o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Men tänk, vill ni tro, han svor / sturigt och ledt: ”jag gir jäkel i mor!” Fröding Stänk 87 (1896). Alla dessa envisa, sturiga smålandsstenar — som aldrig tog slut och bara blev fler. Nordström Amer. 130 (1923). (Svenska folket) kan vara sturigt som en gammal dragoxe, men ”går man det till mötes så kommer det en emot”. GHT 1936, nr 34, s. 11. Ankaret hade sturigt satt sig fast i bottnen och vägrade att komma upp. TurTidn. 1949, nr 1, s. 4. Stormbom Linna SaarijärvMoar 17 (1959; om röst). Engelbrekts kamp mot sturiga adelsmän och myndiga prelater. Fogelström DrömStad 79 (1960). Denna mirakulösa grönsakskniv, som med ett raskt snitt förvandlade den sturigaste morot till den skönaste ros. ÖgCorr. 9/9 1967, s. 9. Allvaret och inkännandet (i konstverket) utesluter dock inte en lite sturig, naiv charm. UNT 23/12 1972, s. 3. Mot bilden av den svenska fogligheten kan vi ställa .. folkets sturiga och hårdnackade motstånd (mot myndigheter). (Gaunt o.) Löfgren MytSv. 55 (1984). GbgP 11/2 1989, s. 25.
Avledn.: STURIGHET, r. l. f. [jfr mlt. stûrichêit, hårdhet o. d., mnl. sturicheit (stuericheit, stuyricheit), hårdhet, sturskhet, nl. sturigheid] om egenskapen att vara sturig. (Det) markeras en skiljelinje bland befolkningen vad inställningen till .. (kungafamiljen) beträffar. De enas välmening ge relief åt de andras sturighet. MorgT 1932, nr 21, s. 5. Sturskhet och sturighet är en värdefull tillgång i kampen mot maktfullkomlighetens många anspråk. UNT 19/5 1952, s. 6. (Gaunt o.) Löfgren MytSv. 57 (1984).
SAOB
