[av sv. dial. sturr (Hall.), sannol. ombildning av sturl, sorl (vbalsbst. till STURLA) under påverkan av SURR, oväsen, sorl]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sorl, oväsen. Här har varit brådska och sturr med bak, lak och skurning öfverallt till högtiden. Wulff 85År 87(cit. fr. 1869). Lyttkens o. Wulff Ordsk. 440(1917).
