(i sht i skildring av ä. förh.) dryckeskärl l. skänkkanna, vanl. upptill avsmalnande o. med ledat lock o. grepe; särsk. (o. urspr.) om sådant medeltida dryckeskärl osv. i laggat trä för öl l. svagdricka; äv. med inbegrepp av l. om innehållet; jfr SEJDEL,STÄNNIKA.En stor ståncka. Serenius Ooo 1 b(1734). Mer jag stånkan nu skakar, / Klang, hvad den Vörten mig smakar! Bellman (BellmS) 1: 263(c. 1785, 1790). Du får springa / I källarn ned och tappa mig en stånka / Af samma öl som kungen drack här sednast. Braun Z 115(1858). Det är sång och hurrande kring stånkorna af en. Karlfeldt FlPom. 18(1906). En laggad stånka. Erixon Södermanl. 56(1924). Fridegård Offerrök 102(1949). — jfr PEL-,TRÄ-,ÖL-STÅNKA.
Ssgr (i sht i skildring av ä. förh.): STÅNK-LOCK. jfr lock, sbst.2 Levertin 23: 113 (1888). —
-TALS, adv. i stånkor; till en myckenhet av flera stånkor. CIHallman 287(1778).
