STÄD stä4d, sbst.4, n. // ig. Anm. Adjektiviskt, böjt bestämningsord rättar sig stundom efter individens genus: ”Nej, hör nu så herrn kan driva med en stackare”, avbröt vårt ”städ”, helt förbryllad av min vältalighet. Wieselgren Paris Banz. 11(1926); best. -et; pl. =.
(numera bl. mera tillf., vard.) städerska, (kvinnlig) städhjälp. Landsm. XVIII. 8: 40 (1865). Ett .. förslag det föreningen ville hos fadern anhålla om att få fröken Lundström anställd som städ. Carlsson HelaSthm 361(1912). Det var mitt städ, / mitt gamla hederliga städ, / tandlös och hundraårig. Bergquist Ro 59(1921). Städet Lina, .. ett gammalt tidlöst väsen som sett studentgenerationerna komma och gå. Siwertz Ung 151(1949). — jfr STUDENT-STÄD.
