[fsv. stäþia (jfr fsv. stäþi, sv. dial. städe, fvn. steði, alla: städ), till STÄD, sbst.5 (möjl. med anslutning till SMEDJA, sbst.)]
(†) städ; med tanke på ljudet från smideshammarens slag mot städet. Kopparslagare, få af dånet, de äro uti, calleuse öronhinnor och höra således ej wäl utom städjan. Linné Diet. 2: 72(c. 1750).
SAOB
