publicerad: 1997
STÄNGD, r. l. f. (l. n.).
Ordformer
(steng- 1658—1681. stäng- 1676—1728)
(†) konkret: stängsel l. hägnad; särsk. i uttr. hägn och stängd (jfr HÄGN 1 a); jfr STÄNG 1, STÄNGE 4, STÄNGNAD. HSH 39: 387 (1658). The hade ödelagdt och förderfwat åckeren, hägn och stängd, sampt husen woro heel ruinerade. VDAkt. 1676, nr 53. In om ens Hengd och stengd. Verelius 114 (1681). Uti en öppen Skog och mark gillas ingen urminnes häfd, utan i sådane intagur, som med hägn och stängd äre omgiorde och urminnes häfd åkommit. Abrahamsson 478 (1726). Befans hemmanet till Huus, Häfd och stängd som föllier. VDAkt. 1728, Syneprot. F III 7.
Spoiler title
Spoiler content