SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÄRKE, n.
Etymologi
[sannol. ombildning av STYRKE med anslutning till STÄRKA, v.2]
(†) styrka (se STYRKA, sbst. 7 a). (Konung Perseus) sågh .. gärna, at .. (romarna gingo till anfall) medhan han nu förmeente sigh wara vthi sitt bäste skeedhe och stärke. Schroderus Liv. 791 (1626). — jfr OXA-STÄRKE.
Spoiler title
Spoiler content