publicerad: 1997
STÄRKEBÄR stær3ke~bæ2r, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(stark- 1874. starke- 1768. sterckie- 1694. sterk- 1697—1784. sterke- (-ck-) 1538 (: sterkebära trä)—1815. stärckie- 1578—1663. stärk- (-ck-) 1698—1953. stärke- (-ck-) 1549—1951)
Etymologi
[sv. dial. stärkebär; ssg med BÄR, sbst.1; förleden är sannol. STÄRKA, v.1 (i bet. I 2 a, b); slånbären har starkt sammandragande verkan på svalget. — Jfr STÄRKEBLOM]
(numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) bär av busken Prunus spinosa Lin., slånbär. Siwdh .. sterkebär eller häggebär (till gurgelvatten vid blodspottning). BOlavi 38 a (1578). 1. Tunna Stärckebähr .. 1. Tunna Lingon .. 1. Tunna Wijnbähr. OrdnLilleTull. 1658, s. A 4 a. Stärkebären .. sades vara alt för sköna, när de stekas uti smör i en panna, och man sedan strör litet såcker på dem. Kalm VgBah. 235 (1746). Den föga dugeliga läran .. att man för blodflöden borde 3 torsdagsqvällar äta halstrade stärkbär. Hedin ÅmVetA 1809, s. 17. För att intet ont skulle drabba djuren har man i Uppland brukat hänga endera hagtornskvistar eller stärkebär, striksbär (slån) i stalltaket och lägga hagtorn och kvicksilver i krubborna. Fatab. 1929, s. 24. Krook Handköpsben. 138 (1951).
2) växten Prunus spinosa Lin. (ofta med särskild tanke på bären), slån. 2LinkBiblH 4: 65 (c. 1550). (Lat.) Pruna sylvestria. (Sv.) Slåbärs-trä, Stärkebär. Rudbeck HortBot. 94 (1685). Slånbuske, Slåbär, Stärkbär (Prunus spinosa L.), en för sina skarpa och långa taggar allmänt känd buske. Cnattingius 148 (1878, 1894). 2SvUppslB 26: 697 (1953).
Ssgr (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: STÄRKEBÄR-BLOMMA, -BUSKE, -LAG, se D. —
(1, 2) -RIS. (†) om växten Prunus spinosa Lin., slån, slånris. Små häckar af hagtorn, stärklerijs, ehn, graan. Hiärne 2Anl. 328 (1706; sannol. felaktigt för stärkberijs). —
-SAFT, -TRÄD, se D.
B (†): STÄRKEBÄRA-TRÄD, se D.
C (†): STÄRKEBÄRE-TRÄD, se D.
(2) -BLOMMA. (stärkebär- 1697. stärkebärs- 1749—1765) blomma på l. från slån; särsk. i pl., om sådana blommor med medicinell anv. Roberg Beynon 150 (1697). Haartman Sjukd. 39 (1765). —
(2) -BLOMSTER. ApotT 1698, s. 26. Somille- Hägg- Fläder- och Stärkbärsblomstren .. som Thé .. brukade .. lindra och minska Uphostningen. Haartman Sjukd. 251 (1765). —
(1) -BUSKE. (stärkebär- 1784. stärkebärs- 1626—1897) slånbärsbuske, slånbuske. Tiderus GrLat. 9 (1626). Trädgård til några win- och stärkebärsbuskar samt 2:ne st. krikonträd .. uplagad. FrestaPInvent. 1719. LfF 1897, s. 291. —
(1) -LAG. (stärkebär- 1549—1578. stärkebärs- 1578) slånbärslag. GripshInvent. 1549. BOlavi 128 b (1578). —
(1) -SAFT. (stärkebär- 1650. stärkebärs- 1698—1815) slånbärssaft. Hildebrand MagNat. 37 (1650). (Lat.) Nostratis seu prun(us)sylv(estris) (sv.) Wåre Stärkebärs-Saft 8 (öre kopparmynt). ApotT 1739, s. 79. Stärkebärssaft, tysk, se Acacia. Synnerberg 2: 193 (1815). —
(1) -TRÄD, äv. -TRÄ. (stärkebär- 1638. stärkebära- 1538. stärkebäre- c. 1580. stärkebärs- c. 1670—1852) (†) slånbuske. VarRerV 57 (1538). ÖoL (1852). —
(1) -ÖL. (ss. läskande sommardryck o. hälsodryck använt) öl vari sönderstötta slånbär legat o. dragit en tid o. därefter silats bort. Stärkebärs-Öl. Wil man om Hösten taga bären, stöta och låta dem uti färskt eller gammalt öl, så göra de det wälsmakande. HushBibl. 1757, s. 351. Bruno Gumm. 187 (1762).
Spoiler title
Spoiler content