publicerad: 1997
Ordformer
(förr äv. -fv-, -fw-)
Etymologi
I. intr.
1) om fartyg (äv. om person ombord på fartyg): i sin gång vända l. rikta stäven (rakt) mot ngt l. i viss riktning, gå med stäven riktad (rakt) mot ngt l. i viss riktning, styra l. sätta l. ta kurs (rakt) mot ngt; äv. (ngn gg) allmännare: gå l. göra fart l. segla framåt; äv. med innehållsliknande obj. betecknande kurs l. sjö o. d. (se a, b). Skeppet stävar mot hamn, till havs, genom sundet, sydvart, framåt, hemåt. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 154. Hwad Cours eller Lopp et Skiepp håller, det är, åt hwad för en punkt af horizonten Skieppet stäfwar. Hauswolff Nav. 106 (1756). Man (ställer) sin Course .. tils man stäfvar på Cap Hooft. Montan Segl. 23 (1787). I det ögonblick som skeppet stäfvade mot klipporne .. gjorde det en förfärlig stampning. Platen Glascock 1: 270 (1836). Konow (1887: på land). (Vi) styrde .. åter till staden mycket nöjda med, att .. slippa .. stäfva mot sjö och storm. GHT 1895, nr 285 A, s. 2. Kostrar och kuttrar ha ref inne, stäfva i dag ej långt. SvD(A) 26⁄8 1915, s. 8. Under natten och påföljande dag stävade man än med åror och än med segel till Dalarö. Andræ i 3SAH XLV. 1: 128 (1934). Rydholm (1967). — särsk.
a) i sht sjöt. med avs. på kurs l. ett angivet gradtal l. väderstreck o. d.: styra l. hålla; särsk. i p. pf., om kurs. Bladh (o. Hornstedt) 4 (1799). I samma ögonblick (pejlingen tages) efterses på styrkompassen hvad kurs skeppet stäfvar. Pettersson Nav. 61 (1861). Styrd eller stäfvad kurs är den riktning, i hvilken skeppets köl ligger. Därs. 66. Under det ögonblick, fyrtornet synes i dioptrarna, stäfvar (fartyget) missvisande Nord. Hägg PraktNav. 28 (1900). Skonaren stävade sin västliga kurs över ett hav som låg blankt i junikvällen. Mörne DestJemen 65 (1937). Rydholm (1967).
b) sjöt. i uttr. stäva sjön, vända stäven mot sjö o. vågor (o. ligga bi); äv.: gå mot vind o. vågor o. d.; stäva strömmen, gå (rakt) mot strömmen. KrigVAT 1842, s. 14. För att stäva strömmen lägga vi oss på ett långt slag söderut. Ahlman Hav 35 (1916). Trålarens höga förskepp ger sjövärdighet när sjön stävas. SvFl. 1940, s. 16. Båten hade så pass god styrfart, att jag kunde lova upp och stäva sjön, men den var så hög och kraftig att båten reste sig nästan rakt upp. Asplund LivSmultr. 104 (1945).
c) mer l. mindre bildl. CIHallman 289 (1778). En stunds (skridsko)åkning förde oss .. ut i Lindalssundet, och stäfvade vi så på ledfyren vid Sippsö. TIdr. 1896, Julnr s. 42. Efter ett hjärtligt avsked av ministern stävade Muftar-Bagrimi och hans mor åter mot utgångsportarna. Essén HExc. 167 (1916). Tunga, blåa vågor rulla åter och stäva mot land med vita gäss på ryggarna. Suneson GGrund 15 (1926).
II. (numera bl. mera tillf.) tr.: låta (fartyg) stäva (i bet. I 1) (mot ngt i den l. den riktningen), vända stäven på (fartyg) (mot ngt osv.). Och så stävades båten mot hemstranden. Berndtson Länningh. 19 (1923).
STÄVA EMOT. (†) till I 2: gå stick i stäv emot (ngt); anträffat bl. bildl. Thetta (att magen mera styrkes av salt kött än soppa) tyckes wara något orijmligt, och särdeles stäfwa emot wåra qwinfolcks otijdiga bekymmer, hwilke med sine krafftsoppor altijd hoos the siuka sig inställa. Lindestolpe SuurbrFr. 43 (1718). —
STÄVA FÖRBI10 04. Stäfva förbi udden. Weste (1807). Ångare och segelskepp, som stäva förbi långt ute till havs. BygdFolk 1: 198 (1927). —
STÄVA IN10 4. styra l. gå in (mot l. till l. i ngt). SDS 1896, nr 570, s. 1. I den gamla mässingstuben .. siktade man båtarna, lastbåtarna som stävade in från havs med sina egendomliga silhuetter. Asplund LivSmultr. 96 (1945). —
STÄVA PÅ10 4. fortsätta att gå, styra vidare. När ångaren kommit in i Bottenhafvet, möttes den af tjocka, den stäfvade likväl på. VFl. 1912, s. 28. —
STÄVA UPP10 4. hålla upp (mot vind l. vågor o. d.). Trolle Sjöoff. 1: 223 (1869). Under natten måste ångaren lägga sig och stäfva upp mot .. (vinden) med half maskin. SD(L) 1901, nr 587, s. 2. Martinson Kap 31 (1933). —
STÄVA UT10 4.
1) styra ut l. gå ut (mot ngt); särsk. i uttr. stäva ut o. in, segla ut o. in. Jensen FjStig 104 (1893). Skeppen (har) oavlåtligt stävat ut och in (i Gbg). Segerstedt Händ. 22 (1923, 1926). Varje kväll stävade en flottilj fiskebåtar ut från hamnen och bildade en lykthorisont därute. Aspenström Bäck. 109 (1958).
2) i mer l. mindre bildl. anv. Hägrarna hade .. i en lång frontlinje stävat ut mot sina fiskevatten. Rosenius SvFågl. 2: 142 (1922). Några ejderkullar skynda .. att stäva ut till havs. Segerstedt Spalt. 289 (1933).
Spoiler title
Spoiler content