STÖTTALJA stöt3~tal2ja, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(stöt- 1906. stött- 1836 osv.)
Etymologi
[ssg med TALJA; förra leden är STÖTTA, v.2; formen stöt- beror på anslutning till STÖTA, v., o. påverkan av t. stosstalje (taljan skall motverka l. förhindra oönskade rörelser, slag, stötar o. d. i hård sjögång)]
sjöt. talja avsedd l. använd att tillsammans med tåg fixera rårna under hård sjögång l. stötta en bom o. d.; jfr STÖTTNINGS-TALJA.Platen Glascock 1: 71 (1836). Ökas vindstyrkan till storm .. uppsättas .. dubbla brassar, s. k. borgbrassar, på rårna, samt stöttaljor, för att minska frestningen på rackarna. Wrangel SvFlBok 75(1897). Rydholm 147(1967).
