SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
SUBSONÖS, adj. (suppsonnös). Anm. Ordet förekommer äv. med delvis fr. stavning. Soupçonnös, (dvs.) misstänksam, misstrogen. Pfeiffer (1837).
Etymologi
[av fr. soupçonneuse, till soupçon, misstanke o. d. (se SUBSON)]
(†) misstänksam, misstrogen. Ja, på min tro, så äro alla lungsotare beskaffade, allt hectiskt folk är suppsonnöst. Almqvist Amor. 51 (1822). Därs. 43 (1839).
Spoiler title
Spoiler content