publicerad: 1997
SUDD sud4, sbst.4, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
suddande; äv. konkret, om resultatet därav. — särsk.
1) (numera knappast br.) motsv. SUDDA, v. 1, särsk.: sölande l. smutsande; äv. konkret: smuts l. orenlighet; äv. mer l. mindre bildl. Dähnert (1784). (Sv.) Sudd .. (t.) Sudelei .. (eng.) daubing, sluttery, soiling, dirtiness. ÖoL (1852). (Skalder finnas, som) några tusental af nätter hållit dom / Med Gud vet hvad för sudd från Grekland och från Rom. CVAStrandberg 2: 368 (1865). Det lätta sudd som kvarlämnats öfver skrifmaskinens djupblå bläck efter kopieringen. Berger Ysaïl 226 (1905). Auerbach (1913).
2) motsv. SUDDA, v. 2; särsk. om raderande l. radering. Sudd i blanketterna? ”Något skumt suddande i blanketterna skall myndigheterna inte göra sig skyldiga till”. SDS 22⁄10 1975, s. 35.
3) motsv. SUDDA, v. 3; särsk.: klottrande l. kluddande o. d., klotter l. kludd; äv. om otydlighet uppkommen av klottrande osv.; äv. konkret, om klottrig teckning l. skrift o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Charadismer af språk och tanke kallar jag, i likhet af Målningen och Musiken, Sudd och Skorr. Thorild (SVS) 3: 193 (1792). (Mina medföljande ritningar visar) all min oskicklighet i Artisternes alla 4 hufvud Classer .. med ett tillägg derjemte af det stora felet Kludd och Sudd. CAEhrensvärd Brev 2: 134 (1796). Om du (dvs. P. Böklin) sett ett litet stycke som heter ”tänkarens hvila” .. så gör mig (dvs. F. Bremer) rättvisan att tro att jag är missnöjd med det lilla suddet (sudd åtminståne i utförandet). Bremer Brev 2: 21 (1839). Förlåt mitt brefs sudd, vålladt genom dåliga skrifmaterialier. BrefLindblad 163 (1871). Mörkret faller fort, himmel och hav flyta ihop i ett grått sudd. Barthel Sill 165 (1929). Ett .. ”halvfärdigt” sudd av en yngre målarinna. Rönnberg Konstn. 2: 28 (1938). (Sv.) Sudd .. is(ynnerhet) med färg (eng.) daub(ing); .. scribbling. Harlock (1944). — jfr BLÄCK-SUDD, sbst.2
4) motsv. SUDDA, v. 4: suddande; särsk.: slarvande l. slarv l. slarvighet o. d.; sölande l. söl l. sölighet o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Sudd (dvs.) .. Någonting suddadt, illa gjordt. Dalin (1854). Nu gudskelof! vi slippa söl och sudd, / Nu kan man köra bäst man vill och vända. Sehlstedt 1: 56 (1861). Ordentlig skulle man vara; sudd och slarf tålde han lika litet som ficklån. Sundblad Ups. 513 (1884). Ett par knäppar (på öronen av magistern) för sudd och slarf vid skrifning. ÅbSvUndH 59: 6 (1914).
5) motsv. SUDDA, v. 6: suddande; särsk.: (nattligt) rumlande l. svirande o. d.; slöseri o. d.; äv. i individuell anv., om enskilt sådant rumlande osv.; äv. mer l. mindre bildl. Topelius Fält. 3: 234 (1858). Trots gårdagens sudd äter jag med mycken appetit 6 rätter mat, som de andra endast peta i. Edholm C15T 92 (1862). ”Har du nu inga pengar igen? .. Gud tröste mig för ditt sudd”. Lundquist Smink 13 (1887). Jag lefver inte alls undan .. Men jag har ett barnsligt sätt att skryta med alla små sudd. (Bergman o.) Söderberg KHjalleBo 66 (1891). Genom frukostätande och annat sudd förstörde han icke allenast fruns förmögenhet, utan sig sjelf. Adelsköld Dagsv. 2: 97 (1899). Nattvak och sudd gjorde honom oduglig till arbete. SvHandordb. (1966). — jfr NATT-SUDD. — särsk. (†) i uttr. gå på sudd, ägna sig åt rumlande l. svirande o. d. Men karlen, den gifta karlen, han går inte gerna på sudd när han är i land. Strindberg Giftas 2: 67 (1886).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till sudda, v.): (1, 2) SUDD-FLÄCK. jfr fläck, sbst.1 1 a. Wahlenberg Ruck OffFästmö 14 (1916). —
SUDDLUG, adj. (†) till 1: orenlig l. nedsölad l. smutsig. Den grymma, sudluga bekuta Färjekaren. Rudbeck Atl. 3: 422 (1698).
Spoiler title
Spoiler content