SULFID sulfi4d, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sulfid, eng. sulfide; till SULFUR o. den i namn på salter vanliga ändelsen -id (från lat. acidum, syra, substantiverat n. av acidus, sur, till acere, vara sur (se ÄTTIKA)]
(i fackspr.) om kemisk förening mellan svavel o. annat grundämne l. andra grundämnen. Hartman Naturk. 41 (1836). Svavel .. förenar sig vid upphettning med de flesta metaller .. likaså med många metalloider, i båda fallen under bildning av sulfider. Starck Kemi 34 (1931). Gången är 1,5 m bred, och i en massa av granitiskt vittringsgrus och klorit uppträder ett flertal sulfider, däribland även blyglans och flusspat. SvGeogrÅb. 1960, s. 96. — jfr JÄRN-, PLATINA-, SILVER-SULFID.
Ssgr (i fackspr.): SULFID-FYNDIGHET~002, äv. ~200. fyndighet av sulfidmalm. SvIndustri 121 (1935). —
-MINERAL. av sulfid bestående mineral. Svavelkis eller pyrit .. är det vanligaste och mest bekanta bland sulfidmineralen. Gertz o. Grönwall Min. 51 (1923).
Avledn.: (i fackspr.) SULFIDERA, v., -ing. [jfr t. sulfidieren, eng. sulphide] med avs. på ämne i kemisk-teknisk process: bringa att övergå till sulfid; äv. i p. pf., i adjektivisk anv.: som har övergått till l. bildat sulfid, sulfidisk. TT 1927, Allm. s. 67. Den mogna alkalicellulosan behandlas med kolsvavla (sulfideras) .. i sulfideringsapparater, varvid den omvandlas till vattenlösligt natriumcellulosaxantogenat. 3UB 8: 1040 (1939). En betydande, men tyvärr relativt starkt sulfiderad skarnjärnmalmsfyndighet. JernkA 1946, s. 32. —
