SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUMMIST sumist4, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. summist; av mlat. summista; till SUMMA, sbst.]
(i skildring av medeltida förh.) författare av (kort) sammanfattning l. ”summa” (se SUMMA, sbst. 6 g) av filosofisk-teologisk lära l. doktrin o. d.; äv.: anhängare av l. lärare i (en viss riktning inom) skolastiken. Schroderus Os. III. 1: 117 (1635). De så kallade Sum(m)ister och Sententiarier .. hwarken rätt förklara lagen, eller syfta dermed på Christum, utan bemöda sig allenast derom, at de måga åstadkomma några gjerningar. Borg Luther 2: 754 (1753). Summister l. Sententiarier kallas anhängarna af en riktning inom skolastiken efter midten af 1100-talet, hvilken i metodiskt hänseende grundlades af Abailard. 2NF 27: 706 (1918).
Spoiler title
Spoiler content