SUNE sɯ3ne2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av mansnamnet SUNE; namnet har sannol. uppfattats ss. komiskt]
(i vissa kretsar) (modeord utgörande nedsättande) benämning på ung man, i sht skinnknutte l. ”raggare” (dvs.: ung man som brukar nöjesåka i stor bil, ofta för att plocka upp flickor), i allm. klädd i smala byxor, skinnjacka, spetsiga skor (o. med fett hår). Visst, raggare är ett slags sunar. Men alla sunar är inte raggare. En sune är en polare med fett uppåtkammat hår. DN(A) 22⁄8 1965, Söndagsbil. s. 4. Thommy Berggren klär ut sig till både sune, mods och beatle när han spelar reklamman med moderna undersökningsmetoder i Bo Widerbergs film ”Bland Sunar och Mods”. DN(A) 8⁄11 1965, s. 1. Sunarna med den kvinnliga motsvarigheten dorisarna har funnits tidigare än modsen. De har skinnkläder och fett i håret samt intresse för motorfordon. Flickorna har sprejat hår, kraftig make-up och åtsittande långbyxor med gylf. SvD(N) 8⁄3 1967, s. 6.
SAOB
