publicerad: 1998
SUNFT l. ZUNFT, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sunft (-fft) 1635—1640. zunft (-fft) 1640—1661)
Etymologi
[av t. zunft, motsv. mht. zunft, zumft, fht. zumft, avledn. av zeman (t. ziemen), passa (sig), hövas, till den rot som föreligger i TIMMER]
(†) skrå (se SKRÅ, sbst.2 2 a). Alla Embeter och Sunffter som några Privilegier och Skrår hafwa. SthmStadsord. 1: 45 (1635). Tesse Stadgar .. skole .. vpslååss på Rådstugu dörrarne och Stadzportarne, iämwähl och j alla Collegier och Zunffter ordenteligen publiceras. HSH 31: 85 (1661).
Avledn. (†): SUNFTIG l. ZUNFTIG, adj. [jfr t. zunftig] som tillhör ett skrå. Linc. (1640). jfr: Den zunftige gesällen höll sig borta från ett land, där bönhasar och frimästare tolererades. Löfgren TenngjH I. 3: 161 (1950).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content