SUPERA supe4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(soup- 1744—1885. sup- 1802 osv. -era 1744 osv. -éra 1926)
Etymologi
[liksom t. soupieren av fr. souper, motsv. ffr. souper, soper, till soupe, soppa, från germ. spr. (se SOPPA, sbst.1). — Jfr SUPÉ]
1) äta supé; jfr DEJEUNERA, DINERA. Lagerström Holberg Jean 8 (1744). Souperade med Lagman Lode. FoU 15: 229 (1785). I sitt hem ”äter” man i all enkelhet sin middag och sin aftonmåltid, borta ”dinerar” och ”superar” man. EHTegnér i Ydun 1870, s. 70. De kungliga och jaktklubbens övriga medlemmar supérade i stora salen en trappa upp. ActaOel. 3: 35 (1926). De ska först gå på teatern och sen supera ute. Hedberg DockDans. 262 (1955). särsk. i uttr. supera på ngt, äta supé bestående av ngt; särsk. ironiskt. Gumman höll just på att supera på en brödkant och lite svagdricka. Gullberg RomVästf. 23 (1880). Vilddjuret i hundbusan — som tack vare sitt starka koppel förhindrats att supera på de medresande gyckarna. Sparre Pikstav. 147 (1916).
2) (numera föga br.) med obj. betecknande maten; äv. bildl. Thuneberg souperade med oss ägg. Topelius Dagb. 3: 284 (1838). Hon superar kärleksförklaringar som en annan superar ostron. Dens. Vint. II. 1: 76 (1850, 1881).
