SUPERIOR sɯpe4rior, äv. sy-, m.//ig.; best. -n ((†) -en Hasselquist Resa 133(1751)); pl. -er sɯ1periω4rer l. -å4rer, äv. sy1-. Anm. I ä. tid förekommer ordet äv. med lat. böjning. Biurman Brefst. 178(1729: superiores, pl. nom.). Dalin(1854: superiores, pl. nom.).
Etymologi
[jfr d. superior, t. superior, eng. superior, fr. supérieur; av lat. superior, högre, övre, komp. av lat. superus, till super, över (se SUPER-). — Jfr SUPERIORITET,SUPERIÖR, sbst. o. adj., SUPIN, adj.]
1) (i fackspr.) om (l. ss. titel för) föreståndare för (avdelning inom) vissa kloster- l. ordenskommuniteter l. religiösa samfund o. d.; jfr SUPERIÖR, sbst.Hasselquist Resa 133(1751). I sitt 24:de år inträdde .. (Luther) i ett kloster i Erfurt .. Han ådrog sig sin superiors uppmärksamhet. Geijer I. 1: 290 (1845). Grevinnan Mary von Rosen, Societas Sanctae Birgittaes första superior och en av SSB:s stiftare hade från och med 1911 en livlig brevkontakt med Moder Elisabeth. BirgKlostGrund. 101(1974). Broomé o. Cottin KyrkMitt 13(1989).
2) (förr) lärjunge i övre (högre) avdelning i skola; särsk. om gymnasist i den högre av gymnasiets båda avdelningar; motsatt: inferior. VDAkt. 1737, nr 351. En förskräckelse intog alle Superiorerne för de snubbor, förenade med en ond mine som de fingo. VLBibl. Brev 10 ⁄ 8 1797. Djäknarne (vid Västerås gymnasium)delades i tvänne skilda afdelningar, superiorer och inferiorer. Steffenburg MinnSkol. 50(c. 1870). En kamratkrets, som .. från superiorernas sida, d. v. s. de äldre djäknarnes skolmajestät, förde en nära nog drakonisk spira öfver de yngre, nykomna kamraterna. Hagström Herdam. 4: 580 (1901). BonnierLex.(1966).
