SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUPERINTENDENT 1perint1ändän4t, förr äv. -INTENDANT. Anm. I ä. nysv. användes stundom ordet i den lat. formen superintendens (pl. -entes). KyrkohÅ 1931 215 (1540). 3PrästP 1734, s. 289 (: superintendentes, pl.). Georg Norman .. fick öpen fullmagt at wara en Ordinator eller Superintendens öfwer hela det Andeliga ståndet, så at sjelfwa Biskopparne sattes under hans upsigt. Celsius G1 2: 174 (1753).
Ordformer
(-dant 1805. -dent 1541 osv.)
Etymologi
[av t. superintendent, av senlat. superintendens (gen. -entis), substantiverat p. pr. av senlat. superintendere, ha översikt över, övervaka, av lat. super, över (se SUPER- anm. 2:o) o. intendere (se INTENDENT)]
om (l. ss. titel för) person som innehar (högsta) ledningen av o. tillsynen över ngt, överuppsyningsman; särsk. (o. numera nästan bl.) dels i fråga om utländska förh. om (l. ss. titel för) person som i vissa protestantiska länder är högste styresman för ett större kyrkligt område, motsv. biskop i sv. kyrkan, dels i fråga om sv. förh. (kyrkohist.) om en av Gustav Vasa införd (o. till 1772 använd) titel för vissa högre kyrkliga ämbetsmän, tidigast använd ss. titel för G. Norman ss. den sv. kyrkans högste styresman under kungen, därefter ss. titel dels för styresmännen över de på 1500- o. 1600-talen nyinrättade stiften, dels för stiftscheferna i de sv. Östersjöprovinserna under den sv. tiden; jfr SUPER-ATTENDENT. Mester Jören Norman Superintendent. G1R 13: 279 (1541). Att i aname och känne .. Her Erick Szuenonis för eder rätthe Ordinario, tillszynesman, eller Superintendent (över Skara stift). Därs. 16: 81 (1544). Superintendenten vthi Riga. Gustaf II Adolf 273 (1626). Flottan (i Karlskrona) erhöll ett eget konsistorium med egen biskop under benämningen af superintendent, bildade en egen församling med egen kyrka, således en stat i staten. Ahnfelt HofvLif 2: 151 (c. 1845). Efter ett besök på Nääs 1883 föreslog hon .. att Londons School Board, under hvilken myndighet hon stod såsom superintendent för svensk gymnastik, skulle inbjudas att hitsända tvänne lärarinnor för att studera slöjdundervisningen. Verd. 1891, s. 203. Sedan genom K(ungl.) Res(olution) 5 okt. 1772 superintendenterna i Karlstads, Härnösands och Gotlands stift förklarats för biskopar, hafva inga superintendenter vidare tillsatts, utan blott biskopar; dock är icke själfva ämbetet upphäfdt. Reuterskiöld Grundlag. 753 (1926). Ymer 1954, s. 134 (om överuppsyningsman l. föreståndare för nationalpark i USA). — jfr AMIRALITETS-, FÄLT-, GENERAL-, STIFTS-SUPERINTENDENT. — särsk. (†) bildl.: styresman l. överhuvud l. anförare (för ngt). Dhe warda håldne för Rådförare och Superintendenter för all Wällust. Fernander Theatr. 41 (1695).
Ssgr (kyrkohist.): A: SUPERINTENDENT-SÄTE, -ÄMBETE, se B.
B: SUPERINTENDENTS-BEFATTNING. HT 1949, s. 285.
-BESTÄLLNING. (†) = -intendents-befattning. Cavallin Herdam. 2: 209 (1855).
-DÖME. superintendents ämbetsområde; jfr döme 4. NoraskogArk. 5: 307 (i handl. fr. c. 1734). —
-SÄTE. (-dent- 1730 osv. -dents- 1779 osv.)
1) superintendents hus l. gård. Fernow Värmel. 575 (1779).
2) stad l. ort där superintendent residerade. Henel 1729 214 (1730; om Härnösand).
-VAL. Biskops och Superintendents wal. Förordn. 30⁄5 1759, s. 1.
-ÄMBETE. (-dent- 1951 osv. -dents- 1635 osv.) Schroderus Os. 1: 489 (1635). Liksom en av Johan III:s första åtgärder blev att avskaffa ordinarieämbetet blev det Gustav III som strax efter revolutionen 1772 avskaffade superintendentsämbetet och gjorde alla stift till biskopsdömen. Kjöllerström SättOrdBiskop 125 (1974).
Avledn.: SUPERINTENDENTIA 1perintendent4sia, r. l. f.; best. -an; förr äv. SUPERINTENDENTI l. SUPERINTENDENTIE, r. l. f.; best. -en; pl. -er. (-intendenti 1908—1909. -intendentia 1637—1960. -intendentie 1691. -intendentien, sg. best. 1650—c. 1750. -intendentier, pl. 1637—1896) [jfr eng. superintendency; av mlat. superintendentia; formen på -i är möjl. bildad efter mönster av sådana ord som hegemoni, supremati] kyrkohist. superintendents verksamhets-område; jfr -intendents-döme. Superintendentierne i Esthlandh och Ingermanlandh. RP 7: 82 (1637). Gottland hörde urspr. till Linköpings stift, men skildes därifrån 1570 och fick 1572 sin egen stiftschef, som bar titeln superintendent intill 1772, då stiftet, eller superintendentian, blef biskopsdöme. 2NF 32: 805 (1921). Förhållandet mellan superintendenten och amiralitetskollegiet var under Humble mycket förtroendefullt; kollegiet tog upp tanken på Blekinges avskiljande från Lunds stift till en superintendentia under amiralitetskonsistoriet och gjorde själv framställning härom hos Kungl. Maj:t. KyrkohÅ 1960, s. 286.
SUPERINTENDENTINNA, f. (†) hustru till l. änka efter superintendent. VDAkt. 1690, nr 71. Därs.
SUPERINTENDENTSKA, f. (†) hustru till l. änka efter superintendent. VDAkt. 1690, nr 72.
SUPERINTENDENTSKAP, n. [jfr eng. superintendentship] kyrkohist. superintendentur. Under de serskilte Consistoriernes i hwarje Biskops Dömme och Superintendentskap Direction och wårdnad. Silvius Öfvercons. 31 (1726, 1730). I ecclesiastikt hänseende hörde Norrland till Upsala stift ända till 1647, då i Hernösand bildades ett särskildt super-intendentskap; detta upphöjdes 1772 till biskopsdöme och under detta lyda Lappmarkerne än i dag. Düben Lappl. 433 (1873).
SUPERINTENDENTUR. [jfr t. superintendentur] kyrkohist. om superintendents ämbete l. ämbetsområde. Dalin 713 (1871). Karlstads stift utgör närmast en fortsättning av den 1580 inrättade Mariestads superintendentur, vars säte år 1646 förlades till Karlstad. Brilioth SvKyrkKunsk. 34 (1933). Efter 1772 var amiralitetssuperintendenturen i Karlskrona den enda kvarvarande superintendenturen i svenska kyrkan. Befattningen fanns kvar till 1833, men dess innehavare förrättade inte några prästvigningar. Stolt SvBiskopsvign. 41 (1972).
Spoiler title
Spoiler content