SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1998  
SUSPICERA, v.; utom i inf. o. 3 pers. pr. pl. anträffat bl. i 3 pers. pr. sg. -ar.
Etymologi
[av lat. suspicere, se uppåt, misstänka, av sub, under (se SUB-) o. specere, se (se PROSPICIERA, SPECIES). — Jfr SUSPEKT, SUSPICION]
(†) misstänka. Mäste parten see inthett gierna, att vij inlåte oss med K. i Danmarch, effter de suspicera, att vij skole bliffva ifrån them afsyndrade. OxBr. 10: 221 (1617). UUKonsP 8: 130 (1668).
Spoiler title
Spoiler content