SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1998  
SUSPENSORIUM sus1pensω4rium, äv. 3rium2 l. -paŋ-, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[liksom dan. o. nor. suspensorium, t. suspensorium, eng. suspensorium, suspensory, av senlat. suspensorium, n. av mlat. suspensorius, som håller ngt uppe, av p. pf.-stammen i suspendere (se SUSPENDERA). — Jfr SUSPENSOAR]
1) med. bärande o. stödjande förband; suspensoar. Dalin (1871). Lindskog o. Zetterberg (1975).
2) anat. om fixerande ligament. Sundberg (1926). BonnierMedOrdb. (1983).
3) (†) sammanfattande, om serie av ben upphängda vid tungbensapparaten hos lägre ryggradsdjur. Käkapparaten hos Spatularia (dvs. ett fisksläkte) liknar ganska mycket elasmobranchiernas. Ett delvis broskartadt, delvis förbenadt suspensorium .. finnes, hvilket nedtill lemnar ett direkt fäste åt tungbensbågen .. och ett indirekt åt käkarne. Sundström Huxley 123 (1874). Suspensoriet, som är böjdt nedåt och framåt hos de lägre Urodela (dvs. ett slags amfibie), går nästan rakt nedåt eller något litet bakåt hos de högre samt sluttar betydligt bakåt hos batrachierna. Därs. 157. Lilljeborg Fisk. 1: 13 (1881).
Spoiler title
Spoiler content