SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUTTA sut3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. sutta; jfr d. sutte; avledn. av SUGA, v. (l. av ljudhärmande urspr.); jfr äv. t. sutzen, suga. — Jfr SUTT, sbst.1, SUTTA, sbst.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) suga. Auerbach (1913). (En kalv) suttade på deras fingrar och bölade. Lagerkvist Gäst. 54 (1925). Han sög och suttade i det längsta på fågelbenen. Moberg Rid 136 (1941).
Ssg (†): SUTT-BLOMMA. [blommorna har söt smak] om växten Trifolium pratense Lin., rödklöver; jfr SUTTA, sbst. Linder AllmogemSMöre 165 (1867).
Spoiler title
Spoiler content