SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SVAMPA svam3pa2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -NING (möjl. äv. att hänföra till SVAMPNA); -ARE (se avledn.); förr äv. SVAMPAS, v. dep. -ades.
Ordformer
(förr äv. sw-. -a 1773 osv. -as 1639—1749)
Etymologi
[jfr d. svampe, nor. svampe seg; avledn. av SVAMP]
1) motsv. SVAMP 1, refl.: bli svampliknande l. svampig; bli bevuxen l. mer l. mindre täckt av svamp(vävnad); förr äv. i opers., icke refl. anv. (Sv.) Swampa sig .. (Lat.) Fungi qualitatem contrahere .. Item: Fungorum tuberibus obseri. Sahlstedt (1773). (Under golvet i sakristian) eljest 4 draghol genom muren gorde, til förekommande af rötande swampning, som förr. VDAkt. 1790, nr 524. Det fanns en tid då menskligheten fick uppwexa som en vild svamp i skogen, endast det icke svampade under throntrappan — då det gamla lejonet gärna fick sofva och lefva på hullet, blott huden glänste. Unge Prom. 2: 96 (1832). Om detta (att koka trä i vitriollösning) icke afhåller från röta i jorden, så bevarar det åtminstone med säkerhet träd från svamp och röta på fuktiga ställen, såsom i källare och dylike för svampning utsatte ställen. Ström Skogsh. 153 (1846). Svampa sig .. (dvs.) Öfvertäckas med uppväxande svampar. Dalin (1854). Björkman (1889). — särsk. (numera mindre br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: svampbevuxen l. svamptäckt. Denna tallrik .. med en fantastisk byggnad mellan svampade träd, är målad av Johan Hedberg. Bæckström Rörstr. 96 (1930). jfr FÖR-SVAMPAD.
2) (mera tillf.) motsv. SVAMP 1: plocka svamp. HördeNi 1950, nr 10, s. 760. Stefan och jag och den lilla flickan Eva åkte ut till skärgården för att .. fiska och svampa. DN(A) 13⁄9 1966, s. 8. Redan tidigt på morgonen anade jag att det skulle bli klent med bärplockandet och svampandet. Därs. 2⁄10, s. 16.
3) motsv. SVAMP 1, i fråga om att befria (ngt) från svamp; ss. senare led i ssgn AV-SVAMPA I.
4) (numera mindre br.) motsv. SVAMP 4, refl., förr äv. ss. v. dep.: bli svampaktig l. mjuk o. porös, bli spongiös. (Sv.) swampas (lat.) spongiosus fieri. Schroderus Comenius e 3 b (1639). (Sv.) Swampas, (t.) locker werden. Lind (1738). (Sv.) Svampa sig .. (t.) schwammig, schwampig, pilzig werden, wie Rüben und andere Früchte. Möller (1807). Cannelin (1939; refl.). — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv. (Lat.) Spina ventosa orbitæ dextræ (Sv.) Benens svampning eller utdrifning kring högra ögongropen. Acrel Chir. 73 (1775).
5) motsv. SVAMP 4: bearbeta ((ytan av) ngt) med svamp för att genomdränka l. tvätta l. bestryka l. torka av o. d.; särsk.: med svamp påföra färg på (yta). Den på hästens ben fästade landsvägssmutsen aflägsnas fortast och lättast med en fuktig svamp .. Skötaren får likväl vid den här förordade svampningen (osv.). Wrangel HbHästv. 54 (1884). Torka .. (selarna) omsorgsfullt sedan de blifvit svampade. Därs. 220 (1885). När man skall svampa en limfärgad vägg, doppar man en grov svamp i tunn limfärg och klappar därmed väggen. AllerFamJ 20⁄4 1921, s. 30. SDS 18⁄3 1983, s. 22.
Särsk. förb.: SVAMPA AV10 4. jfr avsvampa II. i sht hippol. till 5: med tvättsvamp (o. vatten) tvätta l. skölja l. torka av (ngt). TIdr. 1883, s. 189 (med avs. på sele). Efter ritten svampar de av hästarna som blivit svettiga. Land 1985, nr 36, s. 2. —
SVAMPA PÅ10 4. särsk. till 5, på yta: med svamp påföra (färg). Kulturen 1991, s. 63.
Avledn. (till 2, mera tillf.): SVAMPARE, m.//ig. person som plockar l. brukar plocka svamp. SvD(B) 2⁄8 1952, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content