SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVAVLA sva3vla2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. -f-)
Etymologi
[avledn. av SVAVEL (med anslutning till SYRA (kemisk förening) ss. senare led i ssgr)]
kem. om sådan kemisk förening av svavel o. annat ämne där svavlet har negativ laddning; numera i sht ss. senare led i ssgr, t. ex. ANTIMON-, ARSENIK-, KOL-SVAVLA m. fl.; jfr SULFID o. SVAVLIGHET. Almroth Kem. 55 (1834). Sulfid, svafla eller svaflighet, negativ anhydrid t. ex. CS2 kolsvafla, As2S5 arseniksvafla, As2S3 arseniksvaflighet. Rosenberg OorgKemi 229 (1887). SAOL (1973). — jfr ANTIMON-, ARSENIK-, KOL-SVAVLA m. fl.
Spoiler title
Spoiler content