publicerad: 1999
SVAVLA sva3vla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. -f-)
Etymologi
1) (numera i sht om ä. förh.) tillsätta svavel l. svavelförening till (ngt) l. preparera (ngt) med svavel osv.; äv.: svavelröka; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: kemiskt förenad med svavel; svavelhaltig. Linc. Dddd 6 b (1640). Svavlande .. (dvs.) Rökande med swafwel. Schultze Ordb. 5257 (c. 1755). (Författaren) uptager först de kalla swaflade watnen och sedan de warma, dock hafwa de förra åter en ny indelning, alt som de hysa jemte swaflet antingen nitrum calcarium, stål eller koksalt. SvMerc. V. 1: 43 (1759). Med svafvelsyrlighet mättad (”svaflad”) ull. TT 1895, K. s. 41. Bland annat hotade paschan (i Tripolis) svenske konsuln Burström att, därest svenska fregatterna började beskjuta staden, låta kläda honom i en svavlad och tjärad skjorta av segelduk och därefter offentligen bränna honom. Hägg TretungFl. 261 (1941). — särsk.
a) i fråga om desinficering l. konservering o. d. Valleria Hush. 55 (c. 1710). Ibland annat recommenderas ochså Swaflat Win. Block Pest. 12 (1711). Swafwel att swafla kiärlen med. HovförtärSthm 1745 B, s. 620. Man svaflar af samma anledning (dvs. för att förhöja hållbarheten) humla och komprimerade grönsaker. Keyser Kemien 1: 204 (1869). Man antar att elden uppkommit på grund af de arrangemang som man vidtagit på vinden för att svafla en del skinn. VL 1908, nr 95, s. 12. Högre kvaliteter av nästan alla slag av torkad frukt svavlas. Färgen blir därigenom jämnare, och livsbetingelserna för insekter och maskar etc. bli sämre. HandHantv. Hand. 7: 137 (1939).
b) i fråga om blekning av (fläck på) tyg l. garn o. d. Warg 704 (1755; i fråga om blekning av fläck). Elfenbenet har .. den obehagliga egenskapen, att desz hwithet har en skiftning i gult, hwilken wäl kan borttagas genom swafling öfwer glödande kol, men som med tiden återkommer. AHB 8: 61 (1862). Blekning med svavelsyrlighet i gasform (svavling) sker i s. k. svavelkammare. HantvB I. 8. 2: 248 (1940).
c) med avs. på trä- l. tändsticka l. veke l. lunta o. d.: (för att öka antändligheten l. åstadkomma jämn förbränning l. förlänga bränntiden l. för att åstadkomma utveckling av svavelrök) bestryka l. dränka in (med smält) svavel, täcka med svavel (i pulverform). VetAH 1746, s. 55. En svaflad tråd var dragen tvert öfver strömmen till ett af drottningens fönster. Crusenstolpe Mor. 5: 198 (1843). Tändsatsen (på tändstickan) bestod av kaliumklorat eller svavelantimon, som med tillhjälp av lim eller gummi fästes på den svavlade trästickan. SvSkog. 1206 (1928). VetAÅb. 1942, s. 251.
2) (numera mindre br.) i mer l. mindre bildl. anv. — särsk. med huvudsaklig tanke på helvetesstraff o. d., särsk. ungefär liktydigt med: häftigt klandra, fördöma; förbanna; jfr svavel 2. Allt leder till målet din kosa; / Till Faderns hem, / Der värdig lem / De svaflade stallbröder rosa. Atterbom SDikt. 1: 70 (1837). Månggifte aflar / Soldater dussinvis, der ingen lag / Med falska grunder dubbla giften svaflar. CVAStrandberg 5: 72 (1862). Prästen .. svavlade, svettades och läste. Lo-Johansson Hist. 59 (1928). (Han) höll inne med de raseriinspirerade förbannelser, vilka redan svavlade hans tunga. Rosendahl VildfågFj. 100 (1934).
Särsk. förb.: SVAVLA PÅ. (numera mindre br.) till 2 slutet: oavbrutet tala l. predika o. d. med hot om (l. med nästan förnimbara, osande skildringar av) helvetesstraffen. Jag vill ha sådant som rör hjärtat. Lite helvete skadar inte .. Di får gärna svafla på, det behöfver min syndiga själ. Lange Luba 90 (1889). Det kom en predikant som hette Petter Bolund .. och börja svavla på om helvetet, yttersta domen och det där. Larsson I By BergsmH 2: 55 (1918).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content