SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1999  
SVENNE svän3e, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. slang svenne; bildn. till SVENSSON (o. SVENSK, sbst.1, o. adj.)]
(vard.)
1) om (tänkt) person som representerar den typiske l. genomsnittlige svensken, medelsvensson; i pl. best. ofta liktydigt med: den breda massan, allmänheten. Vi ville skildra Kentas och Stoffes förhållande till knegarna (i filmen ”Dom kallar oss mods”). Ändå blev filmen uppfattad som något slags angrepp på Svenne. SDS 24 ⁄ 11 1968, s. 10. Du är svenne, en Medelsvensson i knuttarnas ögon. En välanpassad och ganska tråkig samhällsmedlem. DN 28 ⁄ 5 1970, s. 10. GbgP 17 ⁄ 8 1998, s. 37.
2) om svensk (se SVENSK, sbst.1); vanl. (särsk. av invandrarungdomar) använt föraktfullt l. ss. skymford. Skall vi bygga ett system där vårt handlande och våra möjligheter främst dikteras av huruvida vi är män eller kvinnor, judar eller greker, svennar eller svartskallar? SvD 27 ⁄ 8 1995, s. 18. Jag skulle aldrig kunna gifta mig med en svenne. SDS 17 ⁄ 8 1998, s. A17.
Spoiler title