[fsv. svemare, svæmare, fana; möjl. av ett icke anträffat mlt. sweimer l. swēmer, till sweimen, swēmen, röra sig hit o. dit, fladdra (se SVEMMA) (l. direkt till fsv. svema, röra sig hit o. dit (se SVEMMA); se BFalck-Kjällquist i SagtSkrivet 61 ff.(1988). — Jfr SVIMMAREHÅL]
(†) sannol. om (fritt hängande l. draperad) vävnad l. duk i kyrka l. om kyrklig processionsfana o. d. Jtem ii smaa fænekor Jtem j swemar. G1R 1: 176 (1523). jfr: Antagligen betecknar svämare något af tyg förfärdigadt, hvarmed en kyrka pryddes. Hildebrand Medelt. 3: 734 (1902). — jfr KYRKO-SVEMARE.
