SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVEPSKÄL sve3pskä2l, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[ssg med SKÄL, sbst.4; förra leden är etymologiskt identiskt med förleden i SVEPSAK; ordet är bildat efter mönster av detta ord]
föregivet l. uppdiktat skäl (se SKÄL, sbst.4 13) till visst handlande (l. för underlåtenhet att handla), förevändning; undanflykt; jfr PRETEXT, SVEPSAK 1. Möller (1807). För en månad sedan fick jag igen manuskriptet med en hop artiga svepskäl. Strindberg Brev 5: 260 (1886). En pilgrimsfärd till Jerusalem, som antagligen blott utgjorde ett svepskäl att komma loss från hovet i Madrid. Fåhræus BlodLäkekH 87 (1924). Jag föregav alla möjliga svepskäl för att jag slog om (och lämnade officersbanan), så skämdes jag för min fysiska svaghet. Heerberger NVard. 123 (1936). Han kommer alltid med svepskäl. SvHandordb. (1966).
Spoiler title
Spoiler content