publicerad: 1999
SVICKA svik3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (BröllBesv. 22 (c. 1660; uppl. 1970; enl. senare avskrift) osv.) ((†) -er, möjl. att hänföra till sg. svick l. svicke, Brahe Oec. 191 (1575; uppl. 1971)); förr äv. SVICK, sbst.3, r. l. f. l. m., l. SVICKE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Broman Glys. 3: 646 (c. 1740)) ((†) -er, se ovan).
Ordformer
(sueche- i ssgr 1590 (: Sueche bor, Sueche tenngher). suicke- i ssgr 1557 (: Suicke bor)—1611 (: suickehål). suik- i ssgr 1578 (: Suik boror)—1579 (: Suik bor). swecka c. 1635 (ss. uppslagsord)—1775 (: sweckan, sg. best., ss. subj.). swek- i ssg 1687 (: swekhålet). svick (-kk) c. 1755—1830. svick- (z-, -w-, -kk-) i ssgr 1644 (: Swickbår) osv. svicka (-w-, -kk-) 1547 (ss. obj.), 1640 (ss. uppslagsord) osv. swickar, pl. c. 1740. svicke (-u-, -w-) 1696—1814 (ss. uppslagsord). svicken (-w-), sg. best. 1807—1969. swicker, pl. c. 1575. svijk 1768. svika c. 1710 (: svikan, sg. best.))
Etymologi
[sv. dial. svikk, m., svikke, m., svicka, f.; liksom ä. d. suicke (d. svik), nor. svikk av mlt. swi(c)k, av mht. zwic, zwec, spik, bult, av fht. zwec, spik (t. zweck, (prick i) måltavla, mål, ändamål, syfte), resp. av t. zwecke, zwicke, biform till zweck (se ovan), av ovisst urspr. — Jfr SVICK, sbst.2, SVICKEL]
(numera bl. i fråga om ä. förh., i sht i vitter stil) tapp l. plugg o. d.; särsk. om konisk tapp l. plugg (vanl. av trä) avsedd att inplacera i tappningshål l. svickhål l. sprund i laggkärl (för vin l. öl o. d.); äv. om l. med inbegrepp av tappningshålet; äv. bildl.; jfr SPRUND, sbst.2 1. 2SthmTb. 1: 252 (1547; i vinfat). Intet kunne iagh tappen i tunna sticka / Hwarken ta vth eller sätta in swicka. Beronius Reb. F 3 b (1674). När nu .. locket (på bikupan) blifwit, med desz swecka, påsatt och tillsmetat .. sättes tallriken (osv.). Linnæus Bijskjöts. 140 (1768). Älskeliga Flickor, / Öppnen sprund och svickor, / Tvätten de diskar, som Bacchus tillhör! Bellman (BellmS) 10: 167 (1789). Ner wid bottnen på karen äro twå hol, hwari sättas swickor med tappar, hwilka sistnämnda på ena ändan äro runda, så att de fylla swickan. Alm(Sthm) 1824, s. 42. Svickor slogs ur, ölet forsade, glas klirrade. Nilsson Bombi 172 (1932). Hon är inte vidare talträngd i vanliga fall, men när någonting riktigt gripit hennes hjärta, ramlar svickan ur på en gång och det skvalar som en stupränna i hällregn. Widegren RaggUng. 203 (1938). TurÅ 1969, s. 137 (i surströmmingstunna). — särsk. i uttr. betecknande oåterhållsamt drickande av vin l. öl o. d. Lannerstierna Vitt. 32 (1791). Jan Steen bjöd i sitt hus på ett dansgille, dobbel, kurtis och dryckjom. Där rörde man friskt på svickan. Levertin 23: 113 (1888). Svickan satt löst i öltunnorna (vid en midsommarfest på 1880-talet). SvD(B) 1942, nr 353, s. 11.
Ssgr: A (numera bl. i fråga om ä. förh.): SVICK-BORR. (svick- 1578—1964. svicke- 1557—1590) [jfr t. zwickbohrer] borr för borrning av svickhål. VinkällRSthm 1557. Et zwick-bår hos bödkarne. Möller 1: 150 (1745). IllSvOrdb. (1964). —
-HÅL. (svick- 1704 osv. svicke- 1611) hål för svicka; särsk. om mindre hål för reglering av tryck i l. luftning av laggkärl; jfr sprund, sbst.2 1, o. sprund-hål. Man seer .. att man af en full tunna medh watn .. inthet kan wthtappa, förra än man åfuan på henne öpnar något suickehål, som släpper thet inslutna wädret lööst till rörelse. Forsius Phys. 53 (1611). VetAH 1743, s. 269 (i hyttugn). Svickhål .. (dvs.) litet hål i en fatbotten för lufttillförsel vid tappningen. TNCPubl. 47: 112 (1971). —
-JÄRN. järn för tillverkning (l. riktning) av svickar? Svick Järn. InventÅkdonVerktygHovstall. 1814 A, s. 138. —
-TÅNG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 15103). (svick- 1592. svicke- 1590) tång varmed svicka uttogs ur sprundhål o. d. VinkällRSthm 1590. HovförtärSthm 1592 C, s. 87. Därs. s. 97.
B (†): SVICKE-BORR, -HÅL, -TÅNG, se A.
Spoiler title
Spoiler content