SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1999  
SVIRVEL svir3vel2, r. l. m.; best. -n (WoJ (1891) osv.) ((†) -elen Bondeson MVK 4 (1892, 1903)); pl. svirvlar.
Ordformer
(förr äv. -f-, -fv-)
Etymologi
[sv. dial. svirvel, virvel; jfr d. svirvel, nor. svervel, virvel i vatten, fht. swirbil (t. schwirbel), förvirrat tillstånd, till fht. swerban, virvla runt (se SVARVA). — Jfr SVIRVLA]
om vridbart l. roterande föremål (l. (vridbar osv.) del av föremål); jfr SVIVEL. Tholander Ordl. (1872). — särsk.
a) (utom i Finl. numera föga br.) benämning på typ av konstgjort bete (av spinnartyp) som, då det drages genom vattnet, utför slingrande l. roterande rörelser som kommer det att likna en fisk; äv. bildl.; jfr DRAG I 5, SVIVEL a. Ro svirvel, (roende) fiska med svirvel. Ta gäddor med l. på svirvel. Fram i slutet af juli eller början af augusti börjar laxen mera allmänt nappa på svirfvel. TIdr. 1882, s. 47. Jag tog upp en mindre svirvel ur min väska, hittade ett kort björkspö och metade. VästerbK 26 ⁄ 7 1927, s. 6. Sätt människornas inbillningskraft i verksamhet, och den blir rovgirig som en gädda. Den slukar vilken svirvel som helst. GHT 31 ⁄ 1 1936, s. 11. Skillnaden mellan drag och svirvel anses .. vara den, att draget endast vaggar av och an i vattnet, under det att svirveln roterar. Levander DalBondek. 1: 71 (1943). SvOrdb. (1986; angivet ss. föråldrat). Napp på svirvel: medeltida svärd! Hufvudstadsbl. 22 ⁄ 4 1988, s. 8 (rubrik).
b) (i fackspr.) om vridbart föremål som utgör en del av apparat l. kedja o. d.; särsk. om vridbar ringbult, märla l. ögla, särsk. på l. mellan olika delar av kätting l. kedja o. d. för att förhindra att kättingen osv. skall sno sig, lekare (se d. o. 2); jfr SVIVEL b. Konow (1887). Lekare el. Svirvel, tudelad kättinglänk, vars delar äro roterbara kring varandra. 3NF 12: 972 (1930). SAOL (1973).
c) sport. om vridbar årtull på tävlingsroddbåt. 2SvUppslB (1954). BraBöckLex. (1980).
d) om redskap varpå rev lindas upp; ss. förled i ssgrna SVIRVEL-GRIND, -VINDA.
Ssgr (vanl. till a med motsv. bruklighet): SVIRVEL-DRAG. jfr drag I 5 slutet o. svivel-drag. IdrFinl. 2: 146 (1905). Levander DalBondeK 1: 73 (1943).
-FISK. Såsom beten (vid laxfiske) användas svirfvelfiskar af siden. TurÅ 1913, s. 75.
-FISKA. fiska med svirvel. Hufvudstadsbl. 22 ⁄ 4 1988, s. 8.
-FISKE. fiske med svirvel; jfr svivel-fiske. Balck Idr. 2: 266 (1887). Dragfiske (svi(r)velfiske, dragrodd, att ro drag) i vidsträckt mening avser allt fiske med efter båt släpande revar, som äro försedda med krokredskap. SvFiskelex. 73 (1955). I Finland är svirvelfiske .. ofta detsamma som spinnfiske. BonnierLex. 13: 1131 (1966). Mästerskap i .. svirvelfiske. ÖNyland 27 ⁄ 9 1994, s. 8.
(d) -GRIND. (numera föga br.) = -vinda; jfr grind, sbst.1 3 d. På denna första resa (till Hushållningssällskapets försöksgårdar) medför assistenten .. ett omkring 650 meter långt, starkt, på en svirfvelgrind upplindadt snöre. LAHT 1902, s. 152. Därs. 1922, s. 210.
-KROK. (bronserad fjäderståls)krok på svirvel; särsk. om tre- l. trippelkrok avsedd att anbringas på drag l. spinnare l. wobbler. Dagen 31 ⁄ 3 1915, s. 11. Svirvelkrok .. är en vanlig benämning på s. k. tre- eller trippelkrok. NFSportlex. (1946). SAOL (1973).
(b) -MASKIN. (numera föga br.) maskin med roterande ram. Typ 4 (av rullriktmaskiner för rör och stänger) har snett ställda, hyperboliska rullar inmonterade i en roterande ram .. Denna typ kallas även svirvelmaskin. SvIndLex. 1: 234 (1948).
-REV. rev på l. till svirvelspö. SAOL (1950). IllSvOrdb. (1964).
-RULLE. jfr -rev. SAOL (1950). IllSvOrdb. (1964).
-SNÖRE. jfr -rev. Tholander Ordl. (1872). Hemberg ObanStig. 207 (1896).
-SPÖ. kastspö (för fiske) med svirvel; jfr svivel-spö. LfF 1897, s. 256. Hufvudstadsbl. 7 ⁄ 7 1995, s. 3.
(d) -VINDA. [sv. dial. svirvelvinda] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vinda för upplindande av svirvelrev; jfr -grind. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 156.
Spoiler title
Spoiler content