SVÄLLA, sbst.2; anträffat bl. i pl. -or.
Etymologi
[liksom d. svelle sannol. efter t. schweller, svällare; jfr äv. eng. swell, svällare; till SVÄLLA, v.]
(†) svällare; anträffat bl. ss. senare led i ssgn KNÄ-SVÄLLOR (En orgel med fyra stämmor, fem register och två knäsvällor. ST 1899, nr 3034 B, s. 1).
