SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVÄNKA, v.; utom i avledn. anträffat bl. i inf.
Ordformer
(swänk- (swennck-))
Etymologi
[av t. schwenken (av mht. swenken, av fht. swenken), få att svinga, spola med vatten, motsv. mlt., mnl. swenken (nl. zwenken), feng. swencan, plåga, oroa, sannol. kausativum till ett verb motsv. feng. swincan, arbeta, samhörigt med SVINGA, v.2 — Jfr SVINKA, v.]
(†) med avs. på vinfat: rengöra gm att svänga det fyllt med vatten, skölja ur. BoupptSthm 1685, s. 1088 a, Bil. (efter vinhandlare).
Spoiler title
Spoiler content