SVÄNNA, v.; anträffat bl. i inf.
Etymologi
[ombildning av SVÄNGA, v.2 (o. SVÄMMA, v.); jfr äv. sv. dial. svänning, plats där hästar badas, svännesta, ställe där man svämmade hästar; jfr Hedström SydsmålFolkm. 1: XXXIX (1932)]
(†) med avs. på häst: svämma. Hästarna låter man swänna eller simma Walborgmässodagen. Linné Sk. 10 (1751).
