SVÄTTS, n.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[jfr mlt. swetz, mht. geswetze (t. geschwätz), bildning till fht. swaz (t. schwatz), prat, besläktat med SVASSA; samhörigt med SVÄTTSISK]
(†) pladder, prat, sladder. Han altijd förwänder en hop lösze skottsmåel och mykit annet swättz. RR 5 ⁄ 6 1544. Thet mykle onyttige swättz hann är wan att bruke. Därs.
