SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYMBOLIK sym1bωli4k l. -bo-, r. l. f.; best. -en. ((†) pl. -er Gadelius Tro 1: 197 (1912; i bet. 1)).
Etymologi
[jfr t. symbolik, eng. symbolics, fr. symbolique; av mlat. symbolicus (se SYMBOLISK). — Jfr SYMBOLIKER]
1) om förhållandet l. egenskapen att vara symbol; äv. konkretare, sammanfattande om enhet av symboler som bildar ett helt; stundom ngt oeg.: symbol (se d. o. 1); äv.: symbollära; i ssgn LJUD-SYMBOLIK äv. om synestesi. (Grekernas) religionspoesi (skulle) snart öfvergå till en blott i formen tjusande mythologi utan djup och känsla, och slutligen .. af filosoferne .. förvandlas till en metafysisk symbolik. Phosph. 1810, s. 123. Framför allt var det nog ett missgrepp av Lawrence att alltför hårt stryka under symboliken i berättelsen (Lady Chatterleys älskare). Selander Pegas. 88 (1941, 1950). I de närmast följande delarna behandlar förf(attaren) .. kartornas symbolik, inklusive terrängframställning. Ymer 1951, s. 235. Brudkronan är jungfrulighetens sinnebild. Denna symbolik har sin upprinnelse i senmedeltidens svärmiska madonnadyrkan. Kulturen 1952, s. 12. Tjechovs berättelser har ganska ofta symboliska inslag fastän symboliken i novellerna kanske inte är så framträdande som i de fyra sista skådespelen. BonnierLM 1954, s. 547. — jfr BLOMSTER-, FÄRG-, LJUD-, NATUR-, SEXUAL-, TAL-SYMBOLIK. — särsk. (†) i individuell anv., i pl.: symboler. Man ser .. i gamla spökhistorier om obegrafda lik och hemliga förbrytelser ett slags symboliker för den hysteriska förträngningen af en affekt som hindras att få aflopp. Gadelius Tro 1: 197 (1912).
2) (†) om böcker vari uttryckes l. om vetenskapsgren som behandlar (i sht kristendomens) symbola. SvLittFT 1834, sp. 394. Symboliken åsyftar att framställa de olika kristna samfunden i deras egenart, sådan denna framträder i deras a) läroåskådning (bekännelse), b) organisation (författning) och c) fromhetsliv (kult). SvTeolKv. 1937, s. 339.
Spoiler title
Spoiler content