SYMBOLIKER symbå4liker, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. =.
1) (numera bl. tillf.) person (särsk. författare) som gör (flitigt) bruk av l. skapar l. skapat symboler l. symbolik (se d. o. 1). Trots all sin naturalism, allt sitt framhållande af människans beroende af det yttre är Zola i viss mån symboliker. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 276 (1916).
2) (†) lärare i ”symbolik” (se d. o. 2); äv. om person som är hängiven anhängare av (tros)bekännelseböcker. Dalin 713 (1871). Därs.
