publicerad: 2000
SYMBOL symbå4l (LoW (1889; med o-uttal i senare stavelsen, angivet ss. sällan förekommande)), r. l. m. (Thorild (SVS) 1: 306 (1778) osv.) ((†) n. Bremer Brev 4: 17 (1858), Fehrman OrientK 1 (1920)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; se äv. anm. nedan. ((†) = Fehrman OrientK 1 (1920)). Anm. I äldre språkprov är det ibland svårt att avgöra om pl. -er är att hänföra till SYMBOL l. SYMBOLUM. Osäkra fall har förts till SYMBOL.
Ordformer
(sim- 1778. sym- 1783 osv. -bol 1778 (: Simboler, pl.) osv. -bole 1783)
Etymologi
[jfr t. o. eng. symbol, fr. symbole; av lat. symbolum, symbolum (se SYMBOLUM). — Jfr SYMBOLIKER, SYMBOLISK, SYMBOLISM, SYMBOLIST]
1) om ngt med sinnena (l. i dröm) uppfattat som för en l. flera personer har en (flertydig, ofta abstrakt) betydelse o. innebörd utöver att vara sig själv, dels om ngt sakligt, särsk. om (två- l. tredimensionell) avbildning l. (två- l. tredimensionellt) tecken o. d., äv. om förhållande l. handling o. d., dels om person, som har (flertydig, ofta abstrakt) betydelse osv.; stundom uppfattat l. modifierat på olika sätt; särsk. i uttr. symbol för (förr äv. av l. på) ngt; i sht förr äv. i uttr. tala i symboler, tala i bilder (se BILD, sbst.1 6); jfr ALLEGORI 2 anm., SINNEBILD 1 (o. 2). Thorild (SVS) 1: 306 (1778). Att ha ätit och druckit ur samma kärl var symbol af den helgade värdskaps-förbindelsen. Geijer I. 1: 158 (1818). Denna djupsinniga gestalt (dvs. Prometheus) ur den grekiska mytologien är en symbol för en hos oss människor inneboende längtan att sprida ljus öfver skapelsens mystèr och lifvets hemlighet. Lundegård Prom. 1: 28 (1893). Hallström Than. 35 (1900: på). Sålunda är tsaren nu i verkligheten föga annat än en symbol. Kjellén Stormakt. 2: 156 (1905). Bergman Bekant. 40 (1917: talar i symboler). Näsduken var så stor, en oskyldighetens vita symbol, som han ville två sig ren med. Krusenstjerna Pahlen 3: 268 (1931). Vår tids stora symbol är .. idrotten. Idrotten syftar inte till något bestående, utan går helt upp i nuet, i leken, dådet, musklernas energimättade spel och sinnenas glädje. Selander Modernt 117 (1932). Symbolerna blir (hos en hjärnskadad) signaler, dvs. reaktioner kopplade till ett i nuet verkande behov i stället för representativa tecken, som inte behöver ha någon direkt anknytning till ett aktuellt behov. Husén Psyk. 158 (1954). Dikten ”Dröm” .. (i Martinsons diktsamling Nomad) beskriver sexualdrömmen i freudianska symboler. Hall Naturv. 80 (1981). — jfr FÄRG-, NATUR-, RÄTTS-, SAMLINGS-, SEXUAL-SYMBOL. — särsk.
a) om bild l. tecken l. föremål i mer l. mindre reglerat utförande o. med allmänt accepterad (mer l. mindre klar) betydelse. Korset är kristendomens främsta symbol. Ankaret är en symbol för hoppet. Dam- och herrtoaletterna är skyltade med tydliga symboler. LittT 1795, s. 187. Dadelpalmens stolta uppräta växt gjorde att den hos semiterna blef en symbol af segern. Elfving Kulturv. 50 (1895). Där satt jag prydd med den uråldriga symbolen för manligt och kvinnligt kön: en nål genom en ring. Wägner Genomskåd. 125 (1937). Är inte hästskon symbol för lyckan? Sarri UndHallontr. 19 (1980). — jfr KRIGS-, NATIONAL-, PASSIONS-, RIKS-SYMBOL m. fl. — särsk.
α) (inom fackområde o. d. använt) grafiskt tecken l. grafisk teckenkombination med fastställd betydelse. Datorns arbete illustreras i ett flödesschema med symboler. Den nya kartan har kvar de gamla symbolerna för att beteckna tätorter av olika storlek. Chemisterne hafwa tagit .. (triangeln) til Symbole af Elden. Nordenskjöld Oneir. 2: 135 (1783). Molekylen bildades af två eller flere atomer, hvilkas symboler sättas sida vid sida. En samling sådana symboler, hvarigenom den sammansatta kroppen på kemiskt språk angifves, kallas en formel eller molekylformel. Balck Idr. Suppl. 263 (1888). Första gången man (inom matematiken) finner bokstäver som symboler (för matematiska tal) är under 200- och 300-talet e. Kr. hos Pappos och Diofantos. 3NF 3: 708 (1925). (Martinsons) intuition svek honom inte när han lämnade de matematiska symbolerna åt deras estetiska skönhet — han förstod ändå innebörden av den omgivande texten. Hall Naturv. 174 (1981). — jfr OPERATIONS-, PLANET-, SOL-SYMBOL.
β) språkv. om ord l. (i hörselskadades teckenspråk ingående) gest avseende dess egenskap att ha en betydelse utan logiskt l. orsaksbetingat l. rumsligt o. d. samband med det betecknade o. utan att det betecknade är en specifik del av en (tänkt) verklighet. Nyström DöfstUndUtv. 62 (1900; om gest). Ordet kan .. vara det akustiska, hörda ordet eller det optiska, det sedda ordet, skriften. Bägge äro symboler för våra föreställningar och begrepp och därmed för våra tankar. Hygiea 1919, s. 100. Sedan börjar barnet också kunna föreställa sig föremålen .. Detta .. synes vara en viktig förutsättning för att man skall kunna skaffa sig symboler, t ex ord, för dem. Linell MännSpråk 76 (1978).
b) om ngt sakligt konkret l. om förhållande l. omständighet o. d. i dess egenskap att ha naturligt samband med ngt (ss. följd av l. synligt uttryck för). Ljunggren Resa 2 (1871). (Med dikten Svartsjukans nätter) slutar .. den period, då Runeberg följt andra skalder. Dikten Flyttfåglarne, där han upptagit ett motiv, som både Tegnér och Stagnelius förut behandlat, kan på visst sätt betraktas som en symbol härför. Sylwan SvLit. 241 (1903). De svart- och vitrandiga ryska skyllerkurarna ha utgjort symbolen för vår ställning åren 1808—1918. Estlander 11Årt. 1: 45 (1919). Denna symbol på kvinnornas slaveri (dvs. förkrympningen av kinesiskornas fötter) håller .. alltmera på att försvinna. SDS(A) 23 ⁄ 6 1932, s. 8. En symbol för denna våldets tragik var det, då den 17 september i år Folke Bernadotte stupade på sin post för mördares kulor. MLamm i 3SAH LIX. 1: 8 (1948).
c) (mer l. mindre konventionellt) kännetecken för person i viss egenskap l. med visst ämbete l. för yrkeskår l. näring o. d.; jfr EMBLEM. 2VittAH 5: 64 (1789, 1796). (Gudinnan Iduns) symboler äro äplen. Wisén Oden 92 (1873). Sadeln är (sadelmakar)yrkets symbol. Form 1934, s. 178. Många av de gamla Lundabiskoparna och andra kyrkliga dignitärer tog sin signetring med i graven. Symbolen för deras höga ämbete var så förknippad med personen, att den inte kunde lämnas i arv. Kulturen 1974, s. 49.
2) (†) trosartikel; äv.: (tros)bekännelse, symbolum (se d. o. 3). Ett med Kyrkans Symboler ej öfverensstämmande lärosätt. LBÄ 39—41: 9 (1800). År 381 förbödos kättarne (i östromerska riket) alla gudstjenstliga sammankomster i städerna, Nicænska trosbekännelsen föreskrefs såsom den rätta trons symbol, och befallning gafs, att utlemna alla kyrkor åt de orthodoxa. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 310 (1834). Symbol (förmodligen = igenkänningstecknet mellan de kristna) har redan före 250 e. Kr. varit term för den kristna dopbekännelsen, vilken dopkandidaten före dopet måste inlära. Fehrman OrientK 1 (1920). ”Rätt lära” är naturligtvis ett fixt och oföränderligt begrepp, en samling satser, avslutade, färdiga och hopsummerade i kyrkans symboler och bekännelseskrifter. Andræ Herdabr. 119 (1937).
Ssgr (i allm. till 1): SYMBOL-BETYDELSE. betydelse (se d. o. 2) hos symbol; symbolisk (se d. o. 1) betydelse. BonnierLM 1954, s. 102. Bakom de för oss moderna människor ofta dunkla symbolbetydelserna (hos kyrkorummets utsmyckningar) ligger det för det mesta klart funktionella sammanhang. Form 1957, s. 42. —
(1 a α) -BETYG. betyg (se d. o. I 2 b) uttryckt med symbol. Utvecklingen ute i världen går .. bort från symbolbetygen och fram mot rapportartade värderingar. TSvLärov. 1952, s. 479. —
-BILDNING.
1) till 1: bildning (se d. o. 4 a) av symbol(er). För att lära känna hur drömsymbolerna bildas torde det vara lämpligast att först se till hur symbolbildningen arbetar på ett annat, mera känt område: — konsten. Bjerre SjälLäk. 57 (1923).
2) (†) till 2: bildning (se d. o. 4 a) av (tros)bekännelse o. d. Genom religionsfreden i Augsburg 1555 hade tysk-lutherska kyrkan erhållit en .. betryggad statsrättslig ställning, och genom .. formula concordiæ af år 1577 hade hennes symbolbildning afslutats. Lundström LPGothus 3: 4 (1898). Fehrman OrientK 3 (1920). —
-BÄRANDE, p. adj. som bär (se bära, v. 1) en symbol; äv. o. i sht: som utgör en symbol. Samlingen av symbolbärande personer (på en målning). Kulturen 1967, s. 41. Klippor, strandväxter, snäckor .. ingår i en helhetsbild av dramatisk, stämningsladdad och symbolbärande art (i Halmstadgruppens måleri). TurÅ 1976, s. 218. —
-DIKT. litt.-vet. dikt (se dikt, sbst.1 3) vars verkan främst bygger på dess symboliska innebörd, symbolisk dikt; jfr allegori. Symboldikten är mera naiv än .. (allegorin), innebär större omedelbarhet och framgår ur en intuition, icke en reflexion. Wrangel Dikten 130 (1912). Lagerkvists novell Bödeln .. förenar egenskaperna hos en ursinnig pamflett och en djupsinnig symboldikt. Schück (o. Warburg) 3LittH 8: 390 (1949). —
-FIGUR. jfr figur 5. På norra väggen i Vika kyrka, Dalarna, återfinnes bland symbolfigurerna en Matteusängel. Rig 1950, s. 60. —
-FLORA. flora (se d. o. 3 b) av symboler. Förresten är ju tårpilen gammalmodig och har ingen som helst plats i den moderna livsångestens symbolflora. TurÅ 1952, s. 211. —
(1, 1 a β) -FUNKTION. i fackspr., i sht psykol. o. språkv. funktionen (se funktion 3 b) l. förhållandet att vara symbol. Symbolfunktion föreligger när vilket moment, vilken sida som helst av en totalsituation kan särskiljas .. och i princip oinskränkt överföras intermodalt: vidare när ett sådant moment kan tjäna som signal för en uppskjuten reaktion. PsykPedUppslB 1783 (1945). Förakt, t. ex., kan ju uttryckas genom röstens och tonfallets ”naturliga” uttrycksvärden .. Man kan ju också direkt tala om sitt förakt för något. Man använder då ord, som enligt språkets konventionella regler betecknar eller symboliserar förakt. Vi har då att göra med symbolfunktionen. Regnéll Sem. 21 (1958). Tjuren begriper förmodligen inte sin symbolfunktion när han dör vid matadorens fötter. SvLittTidskr. 1964, s. 55. —
-FYLLD, p. adj. fylld (se fylla, v. 2) av symboler. Det var den symbolfyllda katolska liturgien, som tjusade. Stiernstedt Sneck. 293 (1924). (D. G. Rossetti) hämtade motiv ur bl. a. medeltida legender till sitt svärmiska och symbolfyllda måleri. BraBöckLex. 19: 41 (1979). —
-HANDLING. handling (se d. o. 5) som är en symbol. FoF 1928, s. 85. Bokbål utgör en symbolhandling som är ovärdig ett fritt samhälle. DN(A) 25 ⁄ 2 1965, s. 2. (Linnés) resor i de svenska provinserna fick karakter av nationella symbolhandlingar. Lindroth SvLärdH 3: 146 (1978). —
-KONST. konst (se d. o. 4) som präglas av (riklig) användning av symboler; särsk. i fråga om litteratur. 2NF 35: 841 (1923). Buret av en fantasins kraft .. är hans (dvs. Hj. Bergmans) verk i hög grad symbolkonst. DN(B) 1960, nr 10, s. 3. —
-LADDA, -ning. ladda (ngt; se ladda, v. 2 b) med symboler; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: (uppenbart l. påträngande) symbolinnehåll. Liljefors är .. (efter sekelskiftet) kallsinnig inför landskapets symbolladdning. BonnierLM 1978, s. 140. GbgP 1 ⁄ 6 1980, s. 2 (i p. pf., om sjukdom). SDS 28 ⁄ 2 1988, s. 4. —
-LÄRA. lära om symboler, särsk. om konsten att uttyda symboler; jfr sinnebilds-lära(n). SthmSlH 2: 129 (1940). —
-SKRIFT. skrift (se skrift, sbst.1 2) bestående av symboler; äv. bildl. VRydberg i 2SAH 56: 67 (1879; bildl.). Den som vill forska i det eviga djupet .. Han har framför sig en symbolskrift, hvars tydning ger honom sanning om Gud. Dens. KultFörel. 5: 93 (1887). Den i katakomberna vanliga, rebusartade symbolskriften, t. ex. en drake (Draco) på Draconii graf .. har ofta med förkärlek begagnats för skyltar hos andra folk och i senare tider. MeddSlöjdF 1895, s. 47. —
-SPRÅK. språk (se d. o. 7 b) som utgörs av symboler. Iduna 9: 53 (1822). I denna målade scen från Täby kyrkas valv har schackspelet fått träda i det religiösa symbolspråkets tjänst: en ung man spelar schack med döden. SvFolket 2: 386 (1938). Strindbergs djärva försök att förnya den dramatiska tekniken och teaterns symbolspråk. Schück (o. Warburg) 3LittH 8: 4 (1949). Ofta medför det arbetsbesparing och minskad risk för missförstånd att använda ett symbolspråk av siffer- och bokstavskombinationer, vilket också underlättar en övergång till automatisk databehandling. Fornv. 1967, s. 105. Vi vet att chimpanser med viss framgång har lärts upp att använda icke naturliga symbolspråk, t ex chimpansen Washoe som av forskare vid Chicago-universitetet lärt sig över hundra tecken ur teckenspråket. ForsknFramst. 1986, nr 5, s. 14. —
(2) -TVÅNG. (†) tvång att följa (tros)bekännelse. En dubbel sträfvan efter oberoende har skakat .. (den protestantiska kyrkan), efter oberoende af staten och af symboltvång. Frey 1845, s. 527. Intet symboltvång (äger) rum i den sanna kyrkan: man fordrar där tvärt om af predikanten framläggandet af hans individuellaste öfvertygelse. Nyblæus Forskn. III. 1: 34 (1886). —
-TÄNKANDE. psykol. tänkande med hjälp av symboler. Husén Psyk. 164 (1954). Vi brukar anse att människans intellektuella överlägsenhet framgår av hennes användande av språket och av därmed besläktat symboltänkande. Lundgren Hebb Psyk. 232 (1964). —
-VERKAN. verkan l. effekt av ngt i dess egenskap av symbol. Det började rätt besynnerligt .. det var någon skildring ur djurlivet .. men snart höjde sig talet med en helt överraskande och rik symbolverkan. SvLittTidskr. 1958, s. 98. —
-VÄRDE. värde l. användbarhet av ngt i dess egenskap av symbol. MeddRiksheraldÄmb. 9: 54 (1941). Regnbågens symbolvärde kan utläsas inte minst inom reklamen. Att den gärna används av färgbranschen är lätt att förstå. ForsknFramst. 1986, nr 5, s. 48. —
-VÄRLD. sammanfattande, om samtliga (inom visst område) existerande symboler; äv.: värld l. verklighet som (huvudsakligen) utgörs av symboler. (Persernas) symbolwerld är sparsam. Ljunggren Est. 2: 222 (1860). Man sitter kvar med boken (av Heidenstam) i handen och känner sig fången i en symbolvärld under diktverkets yta. PLagerkvist i 3SAH 51: 59 (1940). Vändningar av det slaget (dvs. av bibelpåverkat språk) skapar av händelseförloppet en symbolvärld, där ont och gott oavlåtligt kämpar. Isaksson o. Linder Wägner 1: 230 (1977).
Avledn.: SYMBOLIK, SYMBOLISERA, SYMBOLISK, SYMBOLISM, SYMBOLIST, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content