SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYNKRETIST -tis4t, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -cre-)
Etymologi
[jfr t. synkretist, eng. syncretist, fr. syncrétiste; till SYNKRETISM. — Jfr SYNKRETISTISK]
i sht kyrkohist. anhängare av synkretismen. Skälm, hunssfott, syncretist etc. ConsAcAboP 3: 136 (1666). Socianer, Armenianer, Synkretister och andra kättare. Lyceum 2: 81 (1811). (Den brittiske historikern) Toynbee är uppenbar synkretist och anser att Gud önskar de olika religionerna. KyrkohÅ 1959, s. 324.
Spoiler title
Spoiler content