SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYNKRETISTISK -tis4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -cre-. -esk 1670. -isk 1723 osv.)
Etymologi
[jfr t. synkretistisch, eng. syncretistic, nylat. syncretisticus; jfr äv. fr. syncrétique; till SYNKRETISM o. SYNKRETIST]
som avser l. gäller l. utmärker synkretismen l. en synkretist; särsk. (kyrkohist.) i uttr. (den) synkretistiska striden (förr äv. synkretistiska stridigheterna), om den lärostrid som i mitten av 1600-talet fördes angående kyrkliga enhetssträvanden. The som aff then Syncretisteska vllen äro. Rudbeckius JMatthiæ 34 (1670). Bisk. Iohannis Matthiæ syncretistiska satser. 2PrästP 2: 106 (1723). SKL (1850: stridigheterna). Synkretistiska striden .. (dvs.) striden om synkretismen eller den af Calixtus förkunnade läran. Ekbohrn (1904). Duræus, Johannes .. skotsk synkretistisk teolog. 3NF 6: 123 (1926). Den synkretistiska striden vid århundradets mitt framkallade 1663 års religionsplakat. Brilioth SvKyrkKunsk. 86 (1933). Den grekiska religionen hade alltid varit synkretistisk, som polyteistiska religioner gärna äro. Wifstrand GrKultHFas. 57 (1950). Den synkretistiska striden i Sverige 1660—1664. Göransson (1952; boktitel). — särsk. (språkv.) motsv. SYNKRETISM slutet. 2NF (1917; om kasus). Synkretistisk kasus .. (dvs.) kasusform i ett språk, som uppkommit genom sammansmältning av flera förut bestående. Ekbohrn (1936).
Spoiler title
Spoiler content