SYNTAKTISK syntak4tisk, förr äv. SYNTAXISK, adj.
Ordformer
(-taktisk (-c-) 1760 osv. -taxisk 1753 (: Syntaxiska, pl.))
Etymologi
[jfr t. syntaktisch, eng. syntactical, fr. syntactique; ytterst av gr. συντακτικός, till συντασσειν, ställa samman (se SYNTAX). — Jfr SYNTAKTIKER]
som tillhör l. avser syntax(en), syntax-; äv. bildl., särsk.: som syftar till ett högre sammanhang l. en sammanfattning o. d. Några Syntaxiska reglor. Molander Förespel 12 (1753). Almqvist SvSpr. 62 (1840; om exempel). Den moderna svenskan erbjuder .. ett utomordentligt tacksamt fält för syntaktiska studier. NysvSt. 1923, s. 1. Syntaktiskt ofullständiga satser. Wifstrand AndlTal. 65 (1943). Dialekternas syntaktiska egenheter. Rig 1958, s. 112. Att arbeta på en uppbygglig livsåskådning och levnadskonst .. är en syntaktisk uppgift — inte något direkt utan något indirekt. Gyllensten Huvudsk. 225 (1981). särsk.
a) om uppläsning: som sker i enlighet l. överensstämmer med syntaxreglerna, naturlig. Rytmen (blir) .. vid syntaktisk uppläsning .. för ett ögonblick rubbad. FWulff i ForhNordFilologmøde 1892, s. 166.
b) (förr) om 3:e klassen i den s. k. ”lägre skolan” (elementarskolan): i vilken undervisning väsentligen meddelades i latinsk syntax. Geijer I. 4: 296 (1829). Karlson ÖrebroSkolH 2: XXXVI (1872).
c) log. motsv. SYNTAX slutet: som tillhör l. avser den logiska syntaxen. Upptäckten, att ”sann” respektive ”falsk” äro metalogiska eller syntaktiska predikat, d. v. s. att icke själva sakförhållandena äro ”sanna” eller ”falska”, utan de satser, som utsäga något om dessa sakförhållanden. Wright Kaila MänsklKunsk. 209 (1939).
