SYRAKUSAN sy1rakɯsa4n, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. syracusan, it. siracusana; ytterst av lat. syracusanus; till stadsnamnet SYRAKUSA (se SYRAKUSAVIN)]
manlig invånare i Syrakusa; i pl. äv. utan avseende på kön. Gelo, född i Gela, där han redan erhållit Souverainiteten, genom Menighetens förtroende tilskyndade sig henne, genom samma medel, hos Syracusanerna. Eberhardt AllmH 2: 10 (1768). (När) en syrakusan infann sig i fängelset för att locka ur Apollonios .. komprometterande yttranden fick han gå med oförrättat ärende. Söderblom UrRelH 226 (1915). —
