SYRAKUSA sy1rakɯ3sa2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr ä. t. syrakus, ä. eng. syracuse; ellips av SYRAKUSAVIN]
(numera föga br.) vin från Syrakusa; jfr SYRAKUSER. Aldrig vet jag sämre ro på dagen, / än Gråmunkeholm kan ge, / Sedan klockan två är slagen, / Stackelberg hans skorsten se, / Se hans kockar springa med ras, / Kyparn med Syrakusa och glas. Bellman SkrNS 1: 45 (c. 1770). En glögg af syrakusa, tillredd med de hetsigaste indiska kryddor: kunnen J tänka er någonting luciferiskt sublimare. Atterbom FB 147 (c. 1855). jfr: (Sv.) Syrakusa .. (t.) Syrakus. Klint (1906). —
