SYSSLA sys3la2, sbst.3, r. l. f.; best. -an, pl. -or.
Ordformer
(sysl- 1864. syssl- c. 1870 osv.)
Etymologi
[sv. dial. syssla; av osäkert ursprung; möjl. dock ytterst återgående på missuppfattning av sv. dial. ysle- i ysleklocke(r), om arter av släktet Campanula, o. i så fall sannol. utvecklat ur ett äldre öksl- föreliggande i ä. d. øxle sig, föröka sig, fsv. öxla, föröka, till stammen i ÖKA, v. (se SEkbo i NysvSt. 1988, s. 14 f)]
bot. om (växt av) orkidésläktet Cephalanthera Rich., skogsliljor; förr om växt tillhörande vissa arter av släktet Campanula Lin., blåklockor. Fries BotUtfl. 3: 212(1864; om Campanula latifolia Lin.). Den ståtliga sysslan, ett slags förskönad liljekonvalje. Strindberg Hafsb. 89(1890). En del sydliga orchidéer såsom de praktfulla sysslorna (Cephalanthera grandiflora (Lin.) S. F. Gray och rubra (Lin.) Rich.) hafva af det gynnsamma klimatet i förening med den starkt kalkhaltiga jordmånen lockats ända upp till landskapets (dvs. Uppl.) nordöstra skärgård. Uppl. 1: 90(1901). jfr Fries BotUtfl. 2: 126(1852; i uppräkning av växter utan uppgift om vilken växt som åsyftas). — jfr RÖD-, STOR-, SVÄRD-SYSSLA.
