SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2000  
SVÄRD svä4rd, sbst.2, n.; best. -et; pl. = (OPetri 1: 480 (1528) osv.) ((†) -er G1R 21: 54 (1550), Peringskiöld Hkr. 1: 164 (1697: Swärderna, pl. best.)).
Ordformer
(suell (suu-) 1592 (: Suellfäÿer)—1593 (: slagzssuuell). swar- i ssg 1586 (: swarffeyer). svard (su-, sw-) 1557—1646 (: Suard Taska). swed (-h) 1564 (: harniske swedh)—1583 (: Swedz tasker). swel (su-, -ee-) 1592 (: Suelfäÿer)—1687. swer- (su-) i ssgr 1534 (: Swerslypare)—1543 (: suersliper(e)). sverd (su-, sw-) 1521 (: suerdz(slipa)re)—1798 (: Blå-Sverdslilja). svert (su-, sw-, -dt, -tt) 1543 (: Ridtswerdt)—1617 (: bödelsverdt). swål 1691. sväl (ss-, sw-, -ää-, -hl) 1538 (: sswælsslipa(re))—c. 1710. swär (su-) 1637—c. 1640 (: swärfägaren). svärd (su-, sw-, -ää-, -h) 1526 osv. svärt (su-, sw-, -dt) 1604 (: slagzsuärdt)—1639 (: svärdtzägg))
Etymologi
[fsv. svärþ; jfr fd. suærd, suærþ (d. sværd), nor. sverd, fvn. sverð, fsax. swerd, mlt. swert (lt. swert), mnl. swert (nl. zwaard), ffris. swerd, fht. swert (t. schwert), feng. sweord (eng. sword); av ovisst ursprung (ofta sammanställt med (roten i) fht. sweran, st. v., smärta, fir. serb, bitter). — Jfr SVÄRDLA]
1) om för hugg l. stöt l. stick avsett tyngre, blankt (se BLANK, adj. 3 c) sidovapen med en- l. tveeggad, rak, längre klinga o. (sedan medeltiden korsformat) handfäste (avsett för en- l. tvåhandsfattning) med parerstång; stundom äv. allmännare, om varje blankt sidovapen med längre, rak l. böjd klinga o. fäste; utom i d, e o. g o. ss. förled i ssgr numera bl. dels (o. vanl.) om ä. förh., dels (i fråga om nutida förh.) om efterbildning av sådant vapen. Thå hade Simon Petrus itt swerdh och droogh thet vth och sloogh öffuerste prestens dreng. Joh. 18: 10 (NT 1526). Ehud (gjorde) sigh itt tweäggiat swerd een alen longt. Dom. 3: 16 (Bib. 1541). Tu hielte bind widh tigh titt swerd. Ps. 1695, 55: 2. Drager man knif, blottar swärd af wrede .. och giör thermed skada, miste lif sitt. MB 18: 3 (Lag 1734). Svärd är ofta det gemensamma begreppet för alla med handfäste försedda, längre, blanka vapen, d. v. s. även värjan och sabeln. 2SvUppslB (1954). Svärdet uppstod under bronsåldern och var i allmänt bruk till 1500-talet, då det ersattes av den lättare värjan. BonnierLex. (1966). Under medeltiden fortsatte det dubbeleggade svärdet med enhandsfattning att dominera. NE (1995). — jfr BRED-, DAMASKENER-, DOLK-, FÄKTE-, HARNESK-, HUGG-, JÄRN-, KOPPAR-, KORT-, KROK-, KYRASS-, LÅNG-, RIDDAR(E)-, RING-, SLAG-, SOLDAT-, STICK-, STRIDS-SVÄRD m. fl. — särsk.
a) i ett stort antal ordspråk o. ordspråksliknande talesätt (varav endast ett mindre antal anförs nedan). Then ther dödhar medh swerd han moste dödhas medh swerd. Upp. 13: 10 (NT 1526); jfr b. Thet ene suärdet holder thet andra j slidon. SvOrds. C 6 b (1604). När Swärd går för lag, tå lijder den oskÿldige orätt. Celsius Ordspr. 12: 51 (1714). Det svärd som biter skarpast är böjligast. Tegnér (TegnS) 4: 17 (1823). Ord äro också svärd. Ström SvenskOrdspr. 126 (1926); jfr g.
b) i vissa uttr. med särskild tanke på svärdet ss. vapen; särsk. dels i uttr. som betecknar att ngn börjar l. upphör att strida l. kriga, dels i utvidgad anv., mer l. mindre metonymiskt (jfr f, g), ss. beteckning för vapen(makt) l. strid l. krig (med åtföljande förödelse o. d.). Alle the som tagha till swärdh, the skola förgåsz medh swärdh. Mat. 26: 52 (NT 1526). Thå sade Jesus till Petru(m), Stick titt swerdh i skidhona. Joh. 18: 11 (NT 1526). Drager .. någon Swärd eller Knijf .. han skall stingas genom handen. Schmedeman Just. 96 (1590). Thenne Antichristiske Kyrkian .. förföljer them, som hafwa then reene Christi Kännedom, medh Swärd och Brand. Schroderus Os. III. 2: 323 (1635). Så börjas öfvervåldet och förtrycket: / Blott styrkan rår, blott svärdet stiftar lagar; / Och ingen tillflykt fins för öfvermakten. JGOxenstierna 4: 410 (1815). Plogen och svärdet äro båda symboler; den ena af freden, mildheten och alla dygder; det andra af våldet, blodsutgjutelsen och vildheten. Agardh BlSkr. 2: 176 (1853). På Uttismalm, för Gustafs land, / Min farfar dog med svärd i hand. Runeberg (SVS) V. 3: 2 (1858). Muhammed predikade väl religion, men icke med sköna tal utan med svärdet. HSNyberg i 3SAH LXII. 2: 70 (1951).
c) [delvis att hänföra till d] om bödelssvärd (förr äv. kallat stadsens svärd), med spetslös klinga (ofta försedd med etsade tänkespråk o. d.); äv. övergående i bet.: dödsstraff gm halshuggning medelst bödelssvärd; särsk. i uttr. betecknande att ngn straffades med halshuggning, särsk. i uttr. döma ngn till svärd(et), äv. under svärd. Morte(n) swerdz(slipa)re frij før stadsins swerd. SthmSkotteb. 3: 224 (1524). Ty dömdis hann til swärd och rättadis på stora torgit i Stocholm. G1R 4: 77 (1527). Sa(m)me dagh dömd(es) Marg(i)d Iacopz dött(er) i Ku(m)bla til ellen för et barn hon mörde, såå lofuet huarye twå bönd(er) om ett daxuerke att hon måå nyte suerdet. UpplDomb. 7: 151 (1567). Om thet verldzliga straffet .. stånde hoos Öffuerheeten, ehuad thet skal skie medh suerdet eller annor medell, thet samma skal och acktas om them som onödde bedriffua dråp. KOF 1: 341 (1575). Aflifwa med swärd. Lindfors (1824). Ett skärpt straff, att dömas under svärd, är stadgadt för våldtägt. Schlyter JurAfh. 1: 90 (1836). Till och med det härliga privilegiet att halshuggas med svärd i stället för med bila har adelsmannen nu blifvit beröfvad. SvTidskr. 1911, s. 7. — jfr BÖDELS-, BÖVELS-, MÄSTER-, RÄTTAR(E)-, SKARPRÄTTAR(E)-, STRAFF-SVÄRD m. fl.
d) om (i regel praktfullt utstyrt) svärd ss. ceremoniellt vapen (jfr c) l. värdighetsvapen o. d; äv. om avbildning av sådant svärd. — särsk. CEREMONI-, PARAD-, PRAKT-, SLAG-SVÄRD.
α) om svärd tillhörande riksregalier (utgörande symbol för härskarmakten o. högsta domsrätten i ett rike). Larntz Siggeson, hwilken .. bleff satt till Rijkezens Marsk bar swerdet (vid G. I:s kröning). Svart G1 136 (1561). Medhan han .. af Påwenom tilförende ett wijgdt Swerd bekommit hadhe .. kunde han (osv.). Bureus Påw. C 1 a (1604). (Vid intåget i Uppsala 1594) hände att herr Claes Fleming Erikson, oaktadt han war marsk, icke tillstaddes för den träta, som .. (hertig Karl) hade med honom, att bära riksens swärd. UrkFinlÖ II. 1: 146 (1647). Svärdet lemnades konungen (vid kröningen), efter det franska ceremonielet, utan närmare uppgift om dess betydelse. Hildebrand Medelt. 2: 17 (1884). I (krönings)processionen .. bars .. svärdet av krigsminister Weidenhielm. Linder Tid. 315 (1924). Svärd ingår i allmänhet i de flesta monarkiers riksregalier. NE (1995). — jfr RIKS-, RIKSSTÅTHÅLLARE-SVÄRD.
β) om (särsk. heraldisk) avbildning av ett svärd. Swerdzorden, the haffua hwijt clädher och tw rödh swärd for brystet. OPetri 1: 480 (1528). Solff Medal .. En Medalie mädh 7 sweel weger 1 1/4 lodh. BoupptSthm 1687, s. 419 a, Bil. Seraphim, sverdet och nordstjernan. Torpadius (1748; titel). (Vanliga symboler på vapensköldar är) Föremål som höra till krigstjenst såsom harnesk, pansarskjortor, hjelmar, sköldar, stormhattar, svärd, värjor .. eller knäfvelspjut. Schlegel o. Klingspor Herald. 62 (1874). NordHeraldTerm. 297 (1987).
e) om svärd tillverkat av bamburibbor använt i den japanska kampsporten kendo. IPCStSportlex. 55 (1975).
f) metonymiskt (jfr b, g), om soldat beväpnad med svärd. (Greven) är så godt som Kejsarns farbror, / Carls bästa svärd att Sachsarna besegra. Fahlcrantz 1: 50 (1835, 1863). Befälet fördes af vicekonungen af Neapel .. och med honom voro Spaniens och Italiens förnämsta svärd. Bildt Ital. 257 (1896).
g) i jämförelser o. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr b, f); särsk. om svärd ss. redskap för förgängelsen; äv. motsv. a. Luk. 2: 35 (NT 1526). Hwar och een synd är såsom itt skarpt swerd. Syr. 21: 3 (öv. 1536). Då .. (Absalon) kom til Skåne .. war Folket .. uphitsadt, så at han grep til det andeliga svärdet och lyste hela landet i Band. Dalin Hist. 2: 148 (1750). Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar, / Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står. Bellman (BellmS) 1: 83 (c. 1771). Huru ofta har icke Herrans tålamod med oss nästan warit slut, och rättwisans swärd blifwit utdraget, att hugga oss bort, då Försonarens upplyftade händer .. hafwa förekommit wårt borthuggande. KyrkohÅ 1925, s. 255 (1834). Han har känt ett svärd genom sitt hjärta, när han mött den vanföra italienska flickans blick. Böök 1Ess. 145 (1913). Boken .. är ett ordets svärd mot denna skugga (från armén). DN 31 ⁄ 10 1989, s. 4. — jfr HÄMNDE-, SORGE-SVÄRD. — särsk. om överhängande fara l. katastrof o. d., damoklessvärd. (Den danska) adeln måste med swärdet öfwer sina hufwuden .. samtycka till en act, som förklarade kronan ärftlig. Ekelund NAllmH II. 1: 53 (1838). Thyrén StrafflRef. 1: 127 (1910).
2) [specialfall av 1] om ngt som till form l. funktion erinrar om ett svärd (i bet. 1); särsk. o. numera nästan bl. dels (skeppsb.) om i vattnet nedsänkbar långsmal skiva av trä l. plåt som anbringas på undersidan av flatbottnat segelfartyg, avsedd att minska avdriften vid segling, dels (skogsv.) om den långsmala, utskjutande platta l. arm över vilken sågkedjan löper hos en motorsåg. Lathe wij oss behage att du .. gör din flijt, bådhe att thu hafuer bygdt masterne medh Lodhor .. och en deel af Lodierne medh Swerdh på sidorne. SUFinlH 2: 370 (1608). Wat-Linan (på en jakt) är diup akter 4. fot, 4. tum. för 3. fot 6. tum, som är hennes Ordinarie diupheet i Watnet. När hon får så diupt gå behöfwes inga Swål. Rålamb 10: 16 (1691). Til mindre sorter Fartyg, kan .. nyttjas sådane svärd, som brukas på Smacker och Boyertar. Chapman Skeppsb. 82 (1775). Weste FörslSAOB (c. 1817; om skäktträ). Svärd eller Ref, äro mindre timmer, som vid fönster- och dörröppningar inspåras i stockändarne, för att hålla durkarne rätt öfver hvarandra. Stål Byggn. 1: 285 (1834). Söderberg Hist. 110 (1898; om ringkastningssvärd). Varianter av galeasen äro den .. holländska koffen och dess släkting smaken, .. båda på sidorna försedda med ”svärd”, vilka vid kryssning nedfällas för att minska avdriften. Hägg Segel 76 (1935). Svärd .. (Dvs.) Planka som vid dörr- och fönsteröppningar i hus av liggtimmer fälls in i och håller ihop de liggande timmerstockarnas ändar. BonnierLex. (1966). Land 1984, nr 37, s. 88 (hos motorsåg). — jfr OST-, SKÄKT-SVÄRD. — särsk.
a) (†) i pl., om de två sidobladen, vingarna, hos ärtväxtblomma. At fæcundationen (av ärtblomman) .. må så mycket bättre lyckas, har Skaparen gjordt en blomma, lik en slup eller båt, i hwilken stamina med pistiller ligga fördolde, betäckte på sidan med 2 swärd, och et segel som står up åt. Celsius Alm. 1745, s. 21. Af Kronbladen war Seglet blekgult .. Swärden woro brandgula och Båten mot sin spitz innan til mörkt purpurfärgad. Linné Öl. 143 (1745). Abelin MTr. 79 (1902).
b) (†) om lie. Huar man sig rustar till med refsor och med suærd, / Att samla in den fruckt huaraf han vill bli nærd. Wallenberg (SVS) 1: 9 (c. 1765).
c) (förr) om träredskap för bearbetning av murbruk. (Ugnen) upföres .. utanför huset af lerbruket utan sten; då manfolken med stora Träswärd hugga bruket wäl tilsamman, samt lägga halm emellan hwar flod, och med swärdens arbetande få ugnen helt fast. Linné Sk. 301 (1751).
d) zool. om svärdliknande kroppsform l. organ hos djur; numera bl. om svärdfisks överkäksben o. nasalben som är förlängda till en lång, tillplattad, spetsig nosutväxt. Swerdet, hwar aff (svärd)Fisken hafwer sitt Nampn, war een Manns-längd, och een Handt breedt, och hafwer Taggar på bägga Sijdor som Swijna-tänder. Kankel Hemmersam 49 (1674; om sågfisk). Linnæus Bijskjöts. 3 b (1768; om bigadd). Stjerten (hos insekter) är utmärkt .. med .. swärd, Ensis, et långt, smalt och hoptryckt redskap. Brander NatH 12 (1785). Ödmann StrSaml. 2: 71 (1785; om insekts äggläggningsrör). Med blixtens hastighet rusa .. (svärdfiskarna) in bland stimmen af .. makrilfiskar, hvilka de spetsa på sitt svärd för att sedermera afskaka och sluka dem. Smitt SkandFisk. 119 (1892). Överkäks- och nasalben (på svärdfisken) är förlängda till en lång nosutväxt, svärdet, som är tillplattat ovan- och underifrån. NE 17: 556 (1995).
Ssgr (i allm. till 1 o. med motsv. bruklighet): A: SVÄRD-BEREDARE. (svärd- 1546. svärds- 1574) (†) person som yrkesmässigt tillverkar svärd. En Swärd beredare som alle honde krijgz werior bereder. Skråordn. 325 (1546). Därs. 330 (1574).
-BEVÄPNAD, p. adj. (svärd- 1832 osv. svärds- 1854) jfr beväpna 1 b. Höijer Thukyd. 2: 288 (1832).
-BROSK. (†) om den nedersta, tunna o. smala delen (l. spetsen) av (det platta, om ett kort romerskt svärd påminnande) bröstbenet, vilken (på yngre o. medelålders individer) utgörs av brosk. Florman Anat. 1: 311 (1823). Müller LbAnat. 26 (1905).
-BÄRARE.
1) [fsv. svärdhbärare] (förr) person som (mer l. mindre yrkesmässigt) bar svärd; särsk. om sådan person ingående i härskares l. hög ämbetsmans uppvaktning. Serenius T t 2 (1734). Ibland den talrika betjening som en Högländsk Clanchef underhöll, var äfven en Gilliemore, eller svärdbärare. Arnell Scott Sjöfr. 183 (1828). Lordmayorn, företrädd av spirbäraren och svärdbäraren, gör sitt inträde i Stadshuset. Östergren (cit. fr. 1930). Motivet med en man i varghuvudmask i kombination med en svärdbärare med hornhjälm är tidigare endast känt från .. Torslundamatrisen. Fornv. 1969, s. 289.
2) zool. om den till familjen levandefödande tandkarpar hörande (ofta ss. akvariefisk hållna) fisken Xiphophorus helleri Heck (som bl. a. kännetecknas av att nedre delen av hannens stjärtfena är utdragen o. liknar ett svärd). Akvariet 1929, s. 23. 2SvUppslB (1954).
-DANS, se C.
-DRAGARE. (svärd- 1640—1885. svärds- c. 1700—1711) (†)
1) svärdbärare (se d. o. 1) (jfr dragare 2 a); äv. om medlem av svärdsriddarorden. Linc. D d 3 (1640). Swärdet bars (vid kröningen av kung Stanislaw av Polen 1705) utaf Swärd-dragaren Garofski af det Polniske Woiwodskapet. Nordberg C12 1: 609 (1740). Påfwen Innocentius III (hade) år 1206 stiftat eller stadfästat den .. uprättade Riddare-Orden af Swärd-dragarne. Lagerbring 1Hist. 2: 369 (1773). Schulthess (1885).
2) om vårtbitaren Tettigonia vividissima Lin., i ä. zoologisk systematik förd till släktet Gryllus Lin. (vars äggläggningsrör har svärdliknande form). (Sv.) Svärddragare .. (t.) die Säbelheuschrecke, (lat.) Gryllus Tettigonia. Möller (1790). Svärddragare .. Så kallas .. i natural historien en flock af Gräshoppornas slägte (Tettigonia). Weste FörslSAOB (c. 1817).
Ssg (till 1): svärddragare-orden. (†) om svärdsriddarorden. 2RARP 18: 365 (1751).
-DÖD, se C.
-FALLEN. (svärd- 1812—1921. svärds- 1866) (tillf., arkaiserande) fallen (se falla II 2) för svärd. Ling Agne 27 (1812). Som belöning för visad tapperhet fingo de svärdfallna kämparna dricka mjöd hos Oden i Valhall. Ymer 1921, s. 255.
-FEJARE. (svärd- 1545 osv. svärds- 1524 osv.) [fsv. svärdhfegiare; jfr t. schwertfeger] (numera i sht om ä. förh.) hantverkare som tillverkar, monterar, polerar, slipar, dekorerar o. lagar svärdsklingor o. (numera företrädesvis) tillverkar fästen o. baljor till svärd (o. andra blanka hugg- o. stickvapen); förr äv. ss. tillnamn. G1R 1: 242 (1524). JönkTb. 148 (1545: Suen Suerdfeiar). Swerdz feÿaren .. (har) opplagat konungens Wäria. KlädkamRSthm 1664, s. 141. Agat .. (eller) carniol äro mer eller mindre färgade .. de brukas .. i stellet för polerstål af swerdsfejare. Linné Stenr. 23 (c. 1747). (Jag) hade .. erhållit den efterlängtade guldtränsen omkring vänstra ärmen samt emottagit min hos svärdsfejare Ek i god tid beställda sabel. Hägg Örl. 137 (1943). En svärdfejare i äldre mening var .. huvudsakligen nytillverkare av blankvapen .. men numera får vi inte så ofta sådana beställningar, utan mest renoveringsuppdrag. DN 21 ⁄ 1 1971, s. 19.
Ssgr: svärdfejar-arbete. (numera i sht om ä. förh.) särsk. konkret. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-dräng. (förr) jfr dräng 2. Stiernman Com. 1: 522 (1607).
-gesäll. (förr) BoupptSthm 1686, s. 529 a.
-hantverk. (numera i sht om ä. förh.) 1) jfr hantverk 1. BoupptSthm 1689, s. 356 a. 2) jfr hantverk 2. Livrustk. 1940—42, s. 36.
-manufaktur. (förr) jfr manufaktur 3. Rabbe PVetA 1770, s. 78.
-silver. (numera i sht om ä. förh.) bladsilver (som i stor utsträckning användes i svärdfejares arbeten). Kjellin 122 (1927).
-stämpel. (förr) Livrustk. 1946—48, s. 134.
-tråd. (förr) tråd av ädelmetall l. koppar l. mässing l. dyl. (för inläggningsarbeten i svärdfästen l. klingor l. dyl.). BoupptSthm 1673, s. 227 b.
-ålderman. (förr) BoupptSthm 1680, s. 117 a, Bil.
-ämbete. (förr) 2BorgP 6: 115 (1738). 2RA 1: 591 (1909; i referat av ä. handl.).
-FEJERI. (numera i sht om ä. förh.) svärdfejares verksamhet l. verkstad. Nordforss (1805).
Ssg (numera i sht om ä. förh.): svärdfejeri-arbete. jfr -fejar-arbete. Björkman (1889). Militärekiperings-aktiebolaget .. Sadlar och värjor m. fl. svärdfejeriarbeten. KatalIndUtstSthm 1897, s. 94.
-FEJERSKA. (†) svärdfejares hustru. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-FISK. (svärd- 1640 osv. svärds- 1611—1787)
1) om fisk, äv. i utvidgad anv., om andra vattendjur, med svärdliknande kroppsform l. organ o. d.; numera bl. om den i tropiska o. tempererade hav hemmahörande o. till familjen Xiphiidae av ordningen makrillfiskar hörande fisken Xiphias gladius Lin. med lång, svärdlik nos; i pl. äv. (zool.) om familjen. Mena .. enpart, att Suärdzfisken skall .. förfölia huaalen. Hans öfre näbb är lijka som itt breedt suärd .. ther medh the mena honom hugga hela stycken af huaalen. Forsius Phys. 153 (1611). Silfwerfärgade Swärdfisken .. uppehåller sig i Hafven häromkring (Västindien). Hans .. namn hänledes af tändernas utseende, som hafwa någon likhet med et swärd. Oldendorp 1: 98 (1786). Svärdfisken (Xiphias gladius) .. har nosen utdragen till en lång spets som liknar en värjklinga, hvarmed han anfaller och dödar andra .. sjödjur. Sundevall Zool. 83 (1835). (Formen) gifver .. (tejstefisken) ett svärdlikt utseende, hvaraf den ock på sina ställen har namnet Svärdfisk. SkandFisk. 106 (1838). Späckhuggaren eger på ryggen en 4 fot hög, spetsig fena .. och detta har gifvit anledning till, att djuret stundom benämnes Svärdfisk. 1Brehm 1: 593 (1874). Rebau NatH 1: 574 (1879; om såghaj). Svärdfiskarna skiljer sig från andra makrillartade fiskar genom att det av överkäken bildade rostrum .. är i tvärsnitt tillplattat, ej runt. DjurVärld 6: 495 (1962). Svärdfisk blir normalt ca 2 m lång och nyttjas som sport- och matfisk. NE (1995).
2) astron. i sg. best., om från Sv. ej synlig stjärnbild på södra stjärnhimlen. Melanderhjelm Astr. 1: 60 (1795). Sydliga stjärnbilder: .. Dorado, Svärdfisken. Bergstrand Astr. 39 (1925). NE (1995).
Ssgr (till -fisk 1 o. med motsv. bruklighet): svärdfisk-släkte(t). (†) om det i ä. zoologisk systematik uppställda släktet Xiphias Lin. Nilsson Fauna 4: 147 (1852). 2NF (1917).
-stjärt. Nilsson Fauna 4: 150 (1852).
-svärd. Lönnberg AnfDjurr. 23 (1901).
-FORM. Först hade runstaven svärdform. AllsvSaml. 1940, nr 12, s. 1.
-FORMAD, p. adj. Holzhausen Lilj. 163 (1927).
-FORMIG. (svärd- 1807 osv. svärds- 1748—1921) jfr -lik. Dahlman Humleg. 102 (1748).
-FÄKTARE. jfr fäktare 2. Bliberg Acerra 468 (1737; om förhållanden under den romerska antiken). (Innan han blev munk) hade han varit soldat. Hans liv som svärdfäktare var redan en legend. Fagerberg Svärdf. 55 (1963).
(1, 1 e) -FÄKTNING. Emanuelsson Plut. 2: 284 (1842). Kendo är en japansk typ av svärdfäktning. GbgP 28 ⁄ 3 1989, s. 34.
-FÄSTE, se C.
-FÖRANDE, p. adj. särsk. herald., till 1 d β, med huvudord betecknande bild av djur l. människoarm: som för (se föra 12) svärd. Livlands vapen är en svärdförande grip i rödt fält. NF 9: 1517 (1885). En guldkantad sköld, hvari tvänne mot hvarandra vända armar, en västerländsk svärdförande och en österländsk med en sabel. MeddLifrustK 2: 168 (1900).
-GNY, -GRÄS, se C.
-KAMP. (svärd- 1885—1896. svärds- 1828) kamp med svärd. Gumælius Bonde 97 (1828). I dysten var svärdkamp till häst lika orimlig som spjutkamp till fot. Hildebrand Medelt. 2: 488 (1896).
-KASTNING. (numera bl. tillf.) Hexmästare .. uppträda ofta med svärdkastning. Norman GossLek. 261 (1878).
-KAVLE, -KLANG, -KLINGA, -KNAPP, se C.
-KRISSLA. (svärd- 1873 osv. svärds- 1948) växten Inula ensifolia Lin. (som har smala, tillspetsade blad). Nyman FanerogFl. 201 (1873).
-KÄMPE, -LEK, se C.
-LIK. (svärd- 1751 osv. svärds- 1778—1951) lik ett svärd; särsk. (bot.) om blad: som är långsträckt, styvt, odelat o. avsmalnande mot spetsen. Osbeck Resa 249 (1751, 1757). (Blad:) Ensiforme, (Swärdlikt) hwilket är hwast uti kanterna som en wärja. Möller PrincBot. 36 (1755). Nosens svärdlika utskott (på svärdfisken) horisontelt plattadt, spetsigt och försedt med skarpa sidoeggar. Nilsson Fauna 4: 147 (1852). Långa grova svärdlika knivar från Borneo. Törnblom FolkSpad. 196 (1914). Svärdslika betar blottades av de morrande läpparna (på en gorilla). Fägersten Johnson Congorilla 92 (1932). Weimarck SkånFl. XXII (1963).
-LIKNANDE, p. adj. (svärd- 1925—1951. svärds- 1924—1955) Holzhausen Vårblmr 71 (1924; om blad). Jensen Hudson FjärrL 228 (1925; om knivklinga). Seitz SvärdVärj. 334 (1955; om värja).
-LILJA, se C.
-LÖS. (svärd- 1820—1951. svärds- 1843—1896) som är utan svärd, som saknar svärd; äv. i överförd anv. om ngt sakligt, särsk. kamp o. d.: som bedrivs utan svärd. Blif min son .. (tills jag är död) och gästa i min kungssal som förut, / svärdlös kämpe skall mig skydda, och vår gamla tvist har slut. Tegnér (TegnS) 4: 119 (1820). Emedlertid .. föreslås i striden mellan min vedersakare och mig en inbördes pennhvila. Jag föreslår likväl icke, emedan jag vet att min värde motståndare är stark äfven i det svärdslösa kriget. KrigVAT 1843, s. 309. Jag såg den svärdlöse korsriddaren framför mig .. mager av strapatser och klen kost. Mörne Elef. 161 (1931).
-MAKARE. (†) hantverkare som tillverkar svärd; jfr makare 2. G1R 22: 175 (1551).
(2) -REV. (†) = rev, sbst.6 Swärd- eller dörr- och fönster-ref inhuggas upprättstående i fönster eller dörröppningar, för ändarne af timren eller durken, till att hindra wäggen att slå sig åt någondera sidan. LfF 1855, s. 49.
-SIDA, -SKIDA, -SLAG, -SLIDA, se C.
-SLIPARE. (svärd- 1522—1937 (: svärdsliparstenarna). svärds- 1521—1552, 1907) [fsv. swärdhslipare] (förr) hantverkare som slipade svärd; äv. ss. tillnamn. jfr -fejare. SthmSkotteb. 3: 176 (1521). Gulddrifvare, pärlstickare, svärdsslipare, alla hade de sitt särskilda helgon och sin särskilda sång. Heidenstam Folkung. 2: 346 (1907).
-SLIPAR(E)-STEN. (numera mindre br.) = -slipnings-sten. Bergman GotlBygd. 6 (1929). Fornv. 1937, s. 170.
-SLIPNINGS-STEN. (numera mindre br.) stenblock l. stenhäll med sliprännor (se slipränna slutet); jfr slip-block 2, slip-häll, slipar-sten. Fornv. 1906, s. 223. Därs. 1983, s. 21.
-SLUKARE. (svärd- 1884 osv. svärds- 1950 osv.) artist som utför konststycket att föra ett (l. flera) svärd ned i matstrupen (o. gm magmunnen ned i magsäcken); jfr sabel-slukare. Kruhs UndrV 473 (1884).
-SLÄPARE. (i fackspr.) om för streckdragning på fri hand avsedd pensel med svärdformad borst. TNCPubl. 42: 105 (1969; med hänvisning till släpare). ICAKurir. 1994, nr 9, s. 49.
-SMED. (svärd- 1886. svärds- 1874—1896) (förr) UB 6: 128 (1874). Hans stamfar (var) en af de mest berömda svärdssmeder Japan ägt. Zilliacus JapSt. 66 (1896).
-SMIDE. (svärd- 1889—1913. svärds- 1910) Rydberg Myt. 2: 198 (1889).
-SPETS, se C.
-SPÅN. (†) om metallspån ss. avfallsprodukt uppkommen vid framställning av ornament o. d. på svärdsklinga medelst puns (se puns, sbst.3 2); jfr -fejar-spån. Stiernman Com. 1: 585 (1614).
-STAV. (svärd- 1885 osv. svärds- 1936 osv.)
1) (numera bl. tillf.) under koppar- och tidig bronsålder använt vapen i form av en (dolk- l.) svärdliknande klinga rätvinkligt anbragt på en stav av ca 1,5 meters längd. Det är stundom svårt eller omöjligt att afgöra, om en klinga .. hört till en dolk eller en svärdstaf, som haft träskaft. 2VittAH 30: 58 (1885). 2SvUppslB (1953).
2) (förr) om ihålig stav med däri dold svärdsklinga. En .. svärdstav, daterad 1649, inkom .. från Västmanland (till Nordiska museet). Fatab. 1922, 2: 16.
-STICK. (svärd- 1924—1951. svärds- 1951) Lilius ResMex. 114 (1924).
-STINGA. sticka (ngn l. ngt) med svärd. Rydberg Sägn. 57 (1874; i p. pf., om bröst).
-STÖR. zool. om den till familjen skedstörar hörande fisken Psephurus gladius Mart. (som har ett svärdlikt utdraget rostrum), kinesisk svärdstör. 2SvUppslB 26: 188 (1953). DjurVärld 5: 415 (1961).
-STÖT. (svärd- 1923—1951. svärds- 1951) Tryggve följde efter och hann snart upp honom samt fällde honom med en svärdstöt bakifrån. Nordenstreng Sag. 108 (1923).
-SYSSLA. (svärd- 1868 osv. svärds- 1917) bot. växten Cephalanthera longifolia (Lin.) Fritsch (som har styva, tillspetsade, något svärdlika blad). Nyman VäxtNatH 2: 303 (1868).
-TASKA. (svärd- 1561—1930. svärds- 1567—1671) (förr) om med remmar o. spännen försedd påsliknande anordning vari svärd med balja förvarades. TullbSthm 17 ⁄ 5 1561. (Han) drogh sinn wärie vthur suärd taskann. 3SthmTb. 6: 5 (1605). På grund av sin likhet med dåtida väskor kallades .. (värj)gehäng svärdtaskor. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. Pl. 90 (1930).
-VUNNEN, p. adj. (tillf., arkaiserande) vunnen med svärd. Bonggren Förstl. 83 (1882).
B (†): SVÄRDA-KLANG, se C.
C: SVÄRDS-BALG. (†) = -balja; jfr balg 1. Spegel 29 (1712).
-BAND. (†) band l. smal läderrem varmed svärdsbalja fästes vid svärdsbältet. Peringskiöld Hkr. 1: 119 (1697). jfr: Hela (svärds)fästet var förgyldt, baljan och svärdsbandet med guld och silfver beprydda. Strinnholm Hist. 1: 324 (1834).
-BEREDARE, -BEVÄPNAD, se A.
-BLAD. [fsv. svärds bladh]
1) blad l. klinga på svärd. Wollimhaus Ind. (1652).
2) (†) om växt av familjen Iridaceae (som har svärdformade blad); särsk. dels om växten Iris pseudacorus Lin., svärdslilja, dels i uttr. blå svärdsblad, om växten Iris germanica Lin., trädgårdsiris, dels om växt av släktet Gladiolus Lin. (jfr -lilja 2); äv. om (den i ä. botanisk systematik ofta med I. pseudacorus sammanförda) Acorus calamus Lin., kalmus (se d. o. 1, 3); jfr -gräs 2. (Lat.) Acorus .. (sv.) swerd zblad med golt blomster. VarRerV 57 (1538). BOlavi 34 a (1578: blå). (Lat.) Acorum vulgo Gladiolus, (Sv.) Swerdz blad mz golt blomster. VarRerV 58 b (1579). (Lat.) Gladiolus (Sv.) Swerdzbladh. Franckenius Spec. C 2 b (1638). PH 12: 218 (1781).
Ssg: svärdsblads-rot. (†) till -blad 2, i uttr. gule svärdsbladsrot, jordstammen av växten Iris pseudacorus Lin. (i ä. tid använd ss. drog). ApotT 1698, s. 61. Därs. 1739, s. 59. jfr blå-svärdsbladsrot.
-BLOMMA. [jfr t. schwertblume] (†)
1) om växt av släktet Iris Lin. (som har svärdformiga blad); särsk. om växten I. pseudacorus Lin., svärdslilja. Iris Dalmatica minor .. Dalmatisk Swärdz-blomma den mindre. ORudbeck CampElys. 1: 194 (1702). Låg Swärds-blomma hwitachtig med bruna och blå ränder. Därs. 207.
2) om växten Gladiolus communis Lin. (som har svärdformiga blad); jfr -lilja 2. Retzius FlVirg. 56 (1809).
-BREV. [fsv. swärdhbref; jfr fd. sværdbrev, mlt. swertbref] (förr) ss. amulett använd (om halsen buren) skriven besvärjelseformel som ansågs göra innehavaren osårbar. Forsius Fosz 539 (1621). Somblige äre Widskepelige .. Hwar til höra the skeenhelige Munckar .. som aff Widskepelse betagne ther medh andre förföra, och sällia Swärdzbreff .. och annat sådant Fick-Fack, thet the skole hängia på Halsen. Magirus VnderrPest. D 4 b (1654). Ibland andra diefwulens krigzstrek .. är thet icke thet ringaste: at han .. Frihetz- eller Swärdzbref ibland the lifrädda vthdelar, til at warda skottfrij. Isogæus Segersk. 830 (c. 1700).
-BRODER. hist. [jfr t. schwertbruder] ordensbroder i svärdsriddarorden. (Biskop Albrekt i Riga) anrättade .. en ny Orden, thesz Ordens Personer han kallade Christi Krijgszmän eller Swärdzbrödher. Schroderus Os. 2: 694 (1635).
Ssg (numera föga br.): svärdsbrödra-orden. svärdsriddarorden. HSH 3: 139 (1693). Klint (1906).
-BÄLJA. [med avs. på senare leden se etymologisk parentes under bälg (mom. II)] (†) = -balja. Stiernhielm EvUlf. Gloss. 22 (1670).
-BÄLTE. bälte vari svärdet fästes (med hjälp av ett slags koppel bestående av smala läderremmar). Ekelund 1FädH 1: 55 (1829).
-BÖNA. (numera mindre br.) störböna; i sht i pl. ÅgerupArk. 1776. SAOL (1973).
-DANS. (svärd- 1836—1923. svärds- 1640 osv.) om (särsk. i Europa under medeltiden populär) pantomimisk dans utförd av män med dragna svärd; äv. bildl. Linc. I 2 a (1640). Aldrig faran sett dem (dvs. kämparna) vackla. / Svärddans nog de hållit ut: / må de hvila sig till slut. Ling Tirf. 2: 61 (1836). Den af Olaus Magnus omtalade Svärdsdans, hvilken, särdeles under fastlagen, uppfördes i medlersta delen af vårt land .. torde .. böra betraktas mera såsom Mohrisk än Skandinavisk. Holmberg Nordb. 313 (1854). Karl Heldmann (hävdar) den meningen, att reformationstidens svärdsdans ej har mer än namnet gemensam med den antika. Landsm. 1911, s. 753. SohlmanMusiklex. (1952).
-DOPPSKO~02 l. ~20. (förr) jfr doppsko I 1 a. Bronsskopor .. glaskärl, svärdsdoppskor, spelbrickor etc. (är) bekanta från flera andra områden af Norden. AntT XVIII. 1: 91 (1905). Rig 1927, s. 7.
-DRAG. (†) handlingen att dra svärd. Johannes mister sit swärd, och böte .. för swärdzdrag .. 6 m(ar)k. UUKonsP 4: 37 (1650). Tessin Bref 2: 95 (1754).
-DRAGANDE. handlingen att dra svärd. Slagzmåhl, swärdzdragande, skrijande, ropande. SthmStadsord. 1: 216 (1673).
-DRAGARE, se A.
-DÖD. (svärd- 1886. svärds- 1852—1868) (†) död för svärd. Asareligionens läror om sambandet emellan Wallhalls högsta glädje och svärdsdöden. Holmberg Nordb. 140 (1852). Rydberg Myt. 1: 367 (1886).
-EGG. [fsv. svärds äg] egg på svärdsklinga; särsk. i uttr. som betecknar att ngn faller för l. dödar ngn med svärd i strid o. d.; förr äv. i utvidgad anv., övergående i bet.: vapen(makt) l. strid l. våld o. d.; äv. i jämförelser l. bildl. The warda fallandes för swerdz ägge(n)ne. Luk. 21: 24 (NT 1526). Jacobs söner Simeon och Leuj .. slogho .. j hiäl Hemor och hans son Sichem medh swerdz ägg. 1Mos. 34: 26 (Bib. 1541). Clas Fleming mente, att .. (invånarna i Dorpat) inthet mychit kunde pocha på sine privilegia, effter att Konungen hafver med sverdzägg intagit theres stad. RP 8: 295 (1640). När the Romare togo in staden (Jerusalem) .. förginges ther inne af hunger och swerdzägg ellofwa hundrade tvsende menniskior. Swedberg SabbRo 58 (1705, 1710). De angränsande Libyerne .. gåfvo sig, utan svärdsegg, under Cambyses. Carlstedt Her. 1: 383 (1832). Du ger dem styng i själen med ord, som äro skarpare än svärdsegg. Franzén Pred. 4: 180 (1844). Strömholm Fält. 281 (1977).
-FALLEN, -FEJARE, -FISK, se A.
-FLATA. jfr flata 1 c. Heidenstam Svensk. 1: 47 (1908).
-FORMIG, se A.
-FÄSTE. (svärd- 1655—1951. svärds- 1557 (: sverdzfäste beredare) osv.)
1) om handtag på svärd; jfr fäste 7 c. VadstÄTb. 169 (1592).
2) (numera föga br.) i sg. best., om en tät grupp stjärnor som markerar fästet för Orions svärd, trapetset. Svärdfästet, en tät samling af rätt ljusa stjärnor och bland dem den högst märkvärdiga Orion-nebulosan, den största på himlen. LD 2 ⁄ 1 1906, s. 3.
Ssgr (till -fäste 1; förr): svärdsfäste-, äv. svärdsfäst-beredare. (-fäste-) hantverkare som tillverkade o. iordningställde svärdsfästen; anträffat bl. ss. tillnamn. G1R 27: 235 (1557).
-makargesäll. (-fäst-) [ssg till -makare] BoupptSthm 1678, s. 661 a.
-FÄSTREM~02 l. ~20. jfr -band o. -bälte. AntT XVIII. 1: 186 (1905).
-GEHÄNG. jfr gehäng 2 a. BtÅboH I. 4: 25 (1627). Fornv. 1948, s. 75.
-GNY. (svärd- 1816. svärds- 1850—1889) (tillf., arkaiserande) jfr gny 1 a. PoetK 1816, s. 145. Topelius Planet. 2: 208 (1889).
-GRÄS. (svärd- 1826—1932. svärds- 1752 osv.)
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växten Sparganium erectum Lin., storigelknopp (som har svärdformade basalblad); jfr sparrgräs. Samzelius Blomst. 65 (1760). Regnet genomlyste de höga, varma svärdsgräsen med intensivare ljus. Cleve Locknät 272 (1981).
2) (†) om växten Iris pseudacorus Lin., svärdslilja (som har svärdformiga blad); jfr -blad 2. I .. (bänken) fins intet annat än Swärds-gräs Iris och Tre-ägga Butomus. Brauner Åker 89 (1752). Thedenius FlUplSöderm. 20 (1871).
-HJALT. (om ä., i sht forntida, förh. i Norden) svärdsfäste. 2VittAH 26: 329 (1869). Vid Malmesjaur .. har bl. a. påträffats ett vikingatida svärdshjalt i en ”stenåldersmiljö”. Fornv. 1980, s. 167.
-HUGG. hugg (se hugg, sbst.1 1) av l. med svärd; särsk. i sådana uttr. som utan svärdshugg, utan att svärdshugg skiftades, utan strid l. kamp, byta svärdshugg, strida l. kämpa. Brask Pufendorf Hist. 110 (1680). Kolmodin Liv. 1: 132 (1831: utan). Det var en öfverdådig och våldsam ungdom, .. en sådan som växte upp derhemma, medan det äldre slägtet bytte svärdshugg i Polen och Ryssland. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 185 (1876). Öknen är enkel som ett svärdshugg, skogen komplicerad som den gordiska knuten. Eng Said AliNino 55 (1938).
-HÄNGSLE. (†) = -gehäng (jfr -band); anträffat bl. i ssgn läder-svärdshängsle (TullbSthm 14 ⁄ 5 1578).
-KAMP, se A.
-KAVLE. (svärd- 1862. svärds- 1737—1963) jfr kavle 2 b. Björner Hrolf Föret. 8 (1737). Guldbeslag till svärdskavle. SagSed 1963, s. 42.
Ssg (förr): svärdskavle-beslag. SagSed 1963, s. 42.
-KLANG. (svärd- 1913. svärda- c. 1645. svärds- 1650—1951) klang av svärd; äv. bildl. IErici Colerus 1: 16 (c. 1645). Gif ett svar, / .. Att Sverige vapen emot våldet tar / Och vill med svärdsklang gifva makt åt orden. Nybom SDikt. 1: 217 (1848, 1880). Ingenstans i hans tidsdikter pulserar känslan mer impulsiv, ingenstans har rytmen kraftigare flykt och språket mera svärdsklang. PHallström i 3SAH 42: 202 (1931).
-KLINGA. (svärd- 1576—1811. svärds- 1558 osv.) jfr klinga, sbst.1 1. TullbSthm 7 ⁄ 10 1558.
-KLOT. [fsv. svärdhklot] (†) svärdsknapp; jfr klot, sbst.1 2 b. HH XIII. 1: 95 (1563).
-KNAPP. (svärd- 1884—1923. svärds- 1715 osv.) jfr knapp, sbst. 1. Peringskiöld Wilk. 511 (1715).
-KNOPP. (†) svärdsknapp; jfr knopp 1 a. 3SthmTb. 1: 135 (1593). UUKonsP 2: 77 (1637).
(1 d) -KOMMENDÖR. (förr) kommendör (se d. o. 2) av svärdsorden. HSH 16: 348 (1769). Hellberg Samtida 9: 107 (1873).
-KRISSLA, se A.
-KROK. (†) krok (se d. o. 1) för upphängning av svärd. ArkliR 1563, avd. 4.
-KÄMPE. (svärd- 1886—1928. svärds- 1932—1951) Rydberg Myt. 1: 743 (1886). Faste hade .. gjort sig bemärkt som en oförvägen och kunnig svärdskämpe. Lindström LeendGud. 125 (1951).
-LEK. (svärd- 1819—1904. svärds- 1824—1951) lek (se lek, sbst. 1) med svärd; äv. (motsv. lek, sbst. 1 e) om tävling l. kamp med svärd, kämpalek med svärd; äv. i utvidgad anv., om strid l. kamp o. d. 2VittAH 11: 275 (1819, 1822). En lek, kallad Svärds- eller handsaxa-leken .. tillgick på det sätt, att man på en gång lekte med trenne små svärd, så att ett alltid var i luften, under det man hade ett i hvardera handen. Gyllengranat SvSjöKr. 1: 9 (1840). Våra urfäder, Germanerna, övade som ynglingar (nakne) sina svärdslekar. SvLekar (GAAkad.) 1: 1 (1847). Swärdsleken (mellan svenskar o. ryssar) war nu börjad och måste föras till slut. Afzelius Sag. 7: 82 (1853). Vid ett tillfälle såg man i Neros amfiteater å Marsfältet fyra hundra senatorer och sex hundra riddare deltaga i svärdslekarne. Rydberg RomD 64 (1877). I spjutstrid och svärdslek ej like han hade / bland härmän på hafven. Lundberg Dikt. 18 (1900). Schück LittRelH 2: 272 (1904; om svärdsdans).
-LIK, -LIKNANDE, se A.
-LILJA. (svärd- 1816. svärds- 1538 (: blåswerdzlilia) osv.) [jfr t. schwertlilie; växterna har svärdformiga blad]
1) om individ l. art av växtsläktet Iris Lin. (förr äv. dels om familjen, dels om släktet); särsk. (o. numera i sht) om växten I. pseudacorus Lin., äv. kallad gul svärdslilja, förr äv. gula svärdsliljor, förr äv. om (den i ä. botanisk systematik ofta med I. pseudacorus sammanförda) växten Acorus calamus Lin., kalmus (se d. o. 1, 3); jfr -blad 2, -gräs 2, -rot. Franckenius Spec. A 2 b (1638: gule Swerdzlillior). (Lat.) Acorum .. (Sv.) Gula Swärdzlilior eller Calmus. Linc. B 1 a (1640). Svärdslilja .. Blomman och örtslägtet Iris. Weste FörslSAOB (c. 1817). Scheutz NatH 311 (1843; i pl., om familjen). Krok o. Almquist Fl. 1: 134 (1883: gul). Svärdsliljan, Iris pseudacorus .. ansågs fordom vara en Acorus-art, antagl. på grund af bladens o. rotstockens likhet med kalmusväxtens. Lindgren Läkem. 153 (1920). En sakta vandring mellan stenpartier och prunkande blomrabatter .. mellan svärdsliljor i manshöjd. Lundkvist Vindingev. 79 (1956). särsk.
a) i vissa (numera mindre br.) uttr. betecknande arter av släktet I. Lin., t. ex. blå svärdslilja, dels om växten I. spuria Lin., dansk iris, dels om I. sibirica Lin., strandiris (förr äv. kallad blåvit l. sibirisk svärdslilja), dels om I. germanica Lin., trädgårdsiris (äv. kallad tysk l. gemen svärdslilja); vit, förr äv. florentinsk svärdslilja, om växten I. florentina L., violrotsiris. (Lat.) Iris .. (Sv.) Blåå Swerdzlilia. Franckenius Spec. C 4 a (1638). ORudbeck HortBot. 58 (1685: Florentinisk). Blåhwit smalbladig swärdzlillia. Därs. Lundström Trädg. 2: 12 (1831: tysk). Schulthess (1885: blå; om I. sibirica). Björkman (1889: hvit). Auerbach (1913: sibirisk). Harlock (1944: vit .. blå). Arten dansk iris kallas ibland blå svärdslilja. NE (1995). jfr blå-svärdslilja.
b) i utvidgad anv.: växt av familjen Iridaceae; i ssgn svärdslilje-växt.
2) (†) i uttr. purpurlätta svärdsliljor, om Gladiolus communis Lin., småblommig sabellilja; jfr -blad 2, -blomma 2 o. -rot. Purpurletta swärdzlillior, Åkerlillior. ORudbeck HortBot. 48 (1685).
Ssgr: svärdslilje-rot. särsk. (†) till -lilja 1 a, i uttr. blå svärdsliljerot (jfr blå-svärdsblads-rot) l. florentinsk svärdsliljerot, om ((förr ss. läkemedel använd drog tillverkad av) den pulvriserade) jordstammen av I. germanica Lin. resp. I. florentina Lin. BOlavi 111 a (1578: blå). Leufvenmark Vin. 1: 104 (1869: florentinsk).
-släkte(t). om släktet Iris Lin. ArkBot. II. 1: 71 (1904).
-stånd. Rosenius Naturst. 7 (1897).
-växt. bot. till -lilja 1 b: växt av familjen Iridaceae; i pl. äv. om familjen. ArkBot. II. 1: 71 (1904). (Monbretia) är en småvuxen, om Gladiolus påminnande svärdsliljeväxt. LmUppslB 798 (1923). NE (1995).
-LINJE. [svärdet uppfattades förr ss. symbol för mankönet] (i sht geneal.) om manslinje l. manssida i en familj l. släkt, svärdssida; i sht i sg. best. (vanl. i uttr. på svärdslinjen, på den manliga sidan). Tempeus Messenius 162 (1612).
-LÖS, se A.
-MAKT. vapenmakt. OPetri Kr. 72 (c. 1540). Massor av böcker ha skrivits om .. verkningarna av (ryska revolutionen) .. i de .. med svärdsmakt .. erövrade landområden, där (osv.). FinT 1936, 2: 90.
-MAN.
1) till 1: mansperson försedd med svärd; särsk. om samuraj. Den muntre Lemminkäinen / Yttrade ett ord och sade: / ”Nu stån upp ur jorden, svärdsmän, / Kämpar, åldrige som jorden.” Collan Kalev. 1: 165 (1864). Nordenskiöld Vega 2: 377 (1881; om samurajer).
2) (förr) till 1 d: innehavare av svärdstecknet. Innehafvarne .. (av svärdstecknet), hvilka benämnas ”Svärdsmän” .. äga förmånen af en särskild pension till 30 R:dr årligen. SKL 3: 835 (1850).
(1 d) -MEDALJ. (förr) till svärdsorden hörande, år 1850 instiftad medalj som utdelades till militärt underbefäl för minst 16 års tjänst, 1972—74 äv. till plutonsofficerare. SKL (1850).
Ssg: (förr) svärdsmedalj-, äv. svärdsmedaljs-pension. SFS 1893, nr 6, s. 3. Han skulle ta afsked från kyrkvakteriet, dra sig tillbaka till sin dotter, .. lefva på sin svärdsmedaljspension. Ericson Fågelkås. 2: 43 (1907).
(1 d) -MEDALJÖR. (förr) innehavare av svärdsmedaljen. UFlott. 1: 29 (1882).
(1 d) -ORDEN.
1) (†) om svärdsriddarorden. Swerdzorden, the haffua hwijt clädher och tw rödh swärd for brystet. OPetri 1: 480 (1528).
2) [ett svärd ingick som huvudattribut i ordenskedjan o. i ordenstecknets blåa mittglob] om en av kung Fredrik I år 1748 instiftad, sedan 1975 vilande, militär förtjänstorden (äv. kallad kungliga, förr äv. den svenska kungliga svärdsorden); äv. (motsv. orden 5) om dekoration l. värdighet som tillkommer ledamot av denna orden. Stadga Angående Then Kongl. Swenske Swärds-Orden. FörordnRiddO 1748, s. D 2 b. Svärdsorden. Svensk riddarorden; tilldelas krigsbefälet till belöning för visadt hjeltemod i krig samt för lång och nyttig tjenst. KonvLex. (1861). Kapten (in från fonden, i paraduniform med svärdsorden och Portugisiska Kristusorden). Strindberg Dödsd. 240 (1901). Riddare av Svärdsorden. Harlock (1944). Åtskilliga ordnar, det torde mest ha gällt Svärdsorden, förlänades .. med anledning av statsvälvningen. Rig 1949, s. 108. NE (1995). jfr: Den andra Orden som torde .. af de gamle Svenska Orden kunna uppväckas, såsom Svärds-Orden, blifver Militaire, och utdelas med Råds Råde åt Officerare af förtjenst. HSH 6: 339 (1747).
Ssgr (till -orden 2): svärdsordens-band. band (med för svärdsorden specifikt mönster o. specifika färger) som uppbär ordensdekoration. Lundin (o. Strindberg) GSthm 382 (1881).
-grad. Kellgren (SVS) 6: 281 (1790).
-kedja. halskedja utgörande ett av ordensinsignierna bestående av länkar med modeller av Andreaskors med blå mittlob sammanhållna av små modeller av dragna svärd. FSander i 3SAH 10: 279 (1895).
-riddare. jfr riddare 3. UpplFmT 5: 48 (1876).
-stjärna. om svärdsordens svärdformiga insignium; jfr stjärna, sbst.1 2 b, o. svärds-stjärna. SP 1792, nr 260, s. 4.
-tecken. Swärds-Ordens Teknet är sammansatt af et hwitt emaillerat S:t Andreæ och i ändarne klufwit korsz. FörordnRiddO 1748, s. E 1 b.
-PENNINGAR, pl. (förr) om viss utskyld som erlades för anskaffande o. underhåll av svärd för krigsmakten; jfr gevärs-penningar o. rote-penningar. RP 8: 779 (1641). Om .. (u tskrivning) skulle gå efter mantalet, så skulle thet falla Almogen alt för beswärligit, för the Rothepenningar och Swerdzpenningar, som uthgiöras måste. RARP 4: 313 (1650).
(1 d) -PENSION. (förr) pension som utdelades till innehavare av svärdstecknet o. svärdsmedaljen. SFS 1851, nr 24, s. 3. jfr -medalj-pension. Spak HbFältartill. 73 (1873).
Ssg (förr): svärdspensions-fond. om en av kung Oscar I gm enskild donation instiftad pensionsfond, som upphörde 1974. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 441 (1856).
-RAK. rak som ett svärd. Tegengren RasmT 68 (1920).
-RASSLANDE. rasslande av l. med svärd; äv. bildl. (Ministern) påpekade .. att England hade blivit irriterat av det ständiga tyska svärdsrasslandet. Laurin Minn. 4: 500 (1932).
-REM. = -fästrem. AntT XVIII. 1: 179 (1905).
-RIDDARE.
1) (om ä. japanska förh.) till 1, om samuraj. Lilliehöök Nohara JapAns. 44 (1936).
2) (förr) till 1 d: medlem av svärdsriddarorden. Isogæus Segersk. 486 (c. 1700).
3) (förr) till 1 d: riddare (se d. o. 3) av svärdsorden. Hultin Minn. 103 (1872).
(1 (d)) -RIDDAR(E)-ORDEN. (förr) andlig riddarorden (se d. o. 1) (stiftad i Riga 1202, uppgången i Tyska orden 1237); jfr -orden 1. NF (1891).
-ROT. [roten hos växterna har haft medicinell anv.] om (jordstam av) växt av släktet Iris Lin., särsk. dels om I. pseudacorus Lin., svärdslilja, dels (i uttr. blå svärdsrot) om I. germanica Lin., trädgårdsiris; äv. om (jordstam av) växten Gladiolus communis Lin., småblommig sabellilja (jfr -lilja 2). BOlavi 15 a (1578; om I. pseudacorus). Dens. 34 a (: Blå). Tagh Swerdzroth then som hoosz osz wäxer bort i Grafwer och Dijker .. och kallas på Latijn Gladiolus. Lindh Huuszapot. 96 (1675). Torén Rebau o. Hochstetter 67 (1851; om G. communis). jfr blå-svärdsrot.
(1 b) -RÄTT. (†) rätt som tas med vapenmakt. BrinkmArch. 2: 106 (1593). (Vederdöparna lärde att) the som nu woro Kyrkiones Tienare, (skulle) tilägna sigh Swärdzrätten, och medh wåld vprätta itt nytt Regimente. Schroderus Os. III. 1: 174 (1635). Nordenflycht (SVS) 3: 31 (1762).
-SIDA. (svärd- 1588—1964. svärds- 1590 osv.)
1) (numera företrädesvis om ä. förh.) sida (se sida, sbst. 1) varpå svärdet vanligen bars. När han bar uniform hängde sabelkopplet ner på svärdsidan. Strindberg Giftas 2: 171 (1886).
2) [jfr mlt. swertseite, t. schwertseite; svärdet uppfattades förr ss. symbol för mankönet] om manslinjen l. manssidan i en släkt (l. familj); motsatt: spinnsida; i sht i sg. best. (i uttr. på svärdssidan, på den manliga sidan); äv. om ättlingar gm manligt led i en släkt; äv. allmännare, om den manliga delen av ett sällskap o. dyl. l. om mankönet i allmänhet; jfr sida, sbst. 19 c, o. -linje. Lælius Bünting Res. 1: 214 (1588). Printsar af thet Kongl. Swenska Blodet på Swärds sidan. FörordnRiddO 1748, s. E 1 a. Om jag nu skulle nämna ett par ord om de enskilda skådespelarne, så torde jag icke misstaga mig, om jag utpekar hr Wahlbom som favoriten å svärdssidan. NordRevy 1895, s. 517. Det är otvifvelaktigt, att modejournalen ofta utöfvar en liknande dragningskraft på spinnsidan som taffelns njutningar på svärdssidan. PedT 1898, s. 12. Till största delen synes arvet ha sammanhållits oskiftat ända till 1450-talet, då Bo Jonssons ätt redan utslocknat på svärdssidan. HT 1925, s. 293. Vad som frapperar är den skarpa skillnaden mellan svärds- och spinnsida. Man träffas i dansen men inte i pauserna. Barthel Atl. 204 (1931). SvOrdb. (1986).
3) (numera bl. tillf.) manssida (se d. o. 1). I den lilla träkyrkan .. kom den ena efter den andra in, satte sig försiktigt på spinn- och svärdsida .. o ch väntade på ringningen. Blomberg MännHav. 91 (1926).
-SKIDA. (svärd- c. 1755—1952 (: svärdskidebeslag). svärds- 1748—1951)
1) skida (se skida, sbst.2 1) till l. med svärd. Schück VittA 4: 494 (1748).
2) (†) om musseldjuret Ensis ensis (Lin.) (som har svärdliknande kroppsform). Rebau NatH 1: 721 (1879).
-SLAG. (svärd- 1616—1951. svärds- 1523 osv.) [fsv. svärds slagh; jfr mlt. swertslach, t. schwertschlag] slag (se slag, sbst.1 1) med svärd; äv. i utvidgad anv., övergående i bet.: strid l. kamp, särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. [jfr t. ohne schwertschlag] utan svärdsslag, utan strid l. kamp, utan motstånd; äv. bildl. G1R 1: 296 (1523: vthan). Med stoort arbete och swerdzslagh kom han til rikit. OPetri Kr. 65 (c. 1540). (Svenska riksrådet) sadhe sigh thet wilia med swerdzslagh intagha, som the icke förmodde få aff honom (dvs. kung Hans) medh rettgång. Därs. 298. (Sv.) Svärd-slag, Hugg af swärd .. (lat.) ictus gladii. Schultze Ordb. 4487 (c. 1755). Öfverallt flydde de kejserliga utan svärdslag. Fryxell Ber. 6: 306 (1833). Han hade sett blod i en dröm under natten och visste att slikt betydde svärdsslag. Samzelius Gränsm. 122 (1915). Det måste .. sägas till Karl Staaffs heder, att han icke var sinnad att utan svärdslag ge upp rösträttssaken. Höglund Branting 1: 376 (1928). Staterna och folken har levt sina liv, mötts och bytt svärdslag och handslag och lärt av varandra. Stiernstedt Spegl. 41 (1936).
-SLIDA. (svärd- c. 1755 osv. svärds- 1832 osv.) [fsv. svärds slidha] jfr slida, sbst.2 2, o. -skida 1. Schultze Ordb. 4548 (c. 1755).
Ssgr (förr): svärdsslide-beslag. 2NF 8: 204 (1908).
-doppsko. Fornv. 1906, s. 207.
-SLIPARE, -SLUKARE, -SMED, -SMIDE, se A.
-SPETS. (svärd- 1870 osv. svärds- 1889 osv.) spets (se spets, sbst.2 1 a) på l. till svärd; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -udd. Hedberg Elisif 111 (1870). I krig är det svärdspetsen, som stiftar lag. Quennerstedt Torneå 1: 111 (1901). På vår svärdspets hänger vår lycka, vårt allt. Lindqvist FinLyr. 2: 125 (1932).
-STAV, -STICK, se A.
(1 d) -STJÄRNA. (numera bl. tillf.) svärdsordensstjärna. Leijonhufvud Minnesant. 12 (1837). Lundegård Tit. 97 (1892).
-STÖT, -SYSSLA, -TASKA, se A.
(1 d) -TECKEN. (förr) om en till svärdsorden hörande, 1850 instiftad utmärkelse i silver som tilldelades underofficerare inom armén o. flottan för minst 16 års tjänst o. från 1896 äv. civilmilitära personer med motsv. grad. SKL 3: 834 (1850). Den 26 Juni (1850) instiktades ett nytt hederstecken inom Svärdsorden, kalladt ”Svärdstecknet”, hvars innehafvare skulle benämnas .. Svärdsmän. Hellberg Samtida 4: 208 (1871). NE (1995).
Ssg (förr): svärdstecken-pension. SvUppslB 28: 551 (1954).
-TID. [jfr fvn. skalmǫld, svärdstid] eg.: tid, varunder svärdet råder, krigstid; ofredstid; äv. bildl. Ling As. 616 (1833). Rosorna har på danska sidan inte upplevt en sådan svärdstid som hos oss under den senaste veckan; man har inga namnsdagar i Danmark .. och inget rosenblod flyter där för Gretas, Lenas och Stinas skull. Jönsson ÄnSjung. 145 (1934, 1954). En tid, som kortast .. kan karakteriseras med den isländska sagans ord om ”ond tid, svärdstid, dödstid”. ELöfstedt i 3SAH LIII. 1: 51 (1942).
-TRÅD. (†) metalltråd för inläggningsarbeten i svärdsskaft, svärdsskidor o. d. Allehanda Swärdz trå. BoupptSthm 1680, s. 118 b, Bil.
-TYP. Alm BlVap. 10 (1932).
-UDD. [fsv. svärds udder] svärdsspets. VocLib. avd. 27 (c. 1580). Det hade .. kommit derhän att svärdsudden skulle afgöra hvad pennan icke förmått. Carlén Skugg. 2: 297 (1865). Så trösta dig ädla, modiga här, / Som än på din svärdsudd ditt öde bär! Snoilsky 1: 228 (1869). Ljungeldens hvassa svärdsudd, som genomborrar åskmolnet. Topelius Tb. 62 (1895).
-ÄMNE. ämne till svärd. Det kan vara ett svärdsämne, af hvilket Regin håller på att åt Sigurd smida .. svärdet Gram. 2VittAH 26: 343 (1869).
-ÖRT. (†) växten Iris foetidissima Lin., koralliris. Rudbeck HortBot. 120 (1685).
Spoiler title
Spoiler content